Underdogs och hästar

Benny undrar hur jag fördelar mina sympatier under fotbolls-VM i Sydafrika, nu när Sverige inte lyckades masa sig dit? Hejar jag mer på globetrottern från Torsby – den världsvane charmören Sven-Göran Eriksson eller på folkhemsfanatikern Lars Lagerbäck? Elfenbenskusten eller Nigeria, med andra ord.

None of the above, säger jag. I Elfenbenskusten spelar Didier Drogba och han måste man vara antingen ouppmärksam, ivorian eller Chelsea-supporter för att kunna sympatisera med.
Hur stjärnorna uppträder i det skarpa strålkastarljuset har blivit allt viktigare, och Drogba är en av dem som inte tar sig bra ut av modern, medial punktmarkering. Han kombinerar komisk machoattityd med löjliga filmningar och alla hans sympatiska aktioner känns teatraliska, särskilt i jämförelse med hans puppeläpp och efterslängar som verkar väldigt ärliga.
Jag gillar inte hans stil, helt enkelt.
Jag går inte igång på Nigeria heller, därmed inte sagt att det inte blir intressant att se hur Lagerbäcks säkerhetstänk och monotona munterhet kommer att förändra the Super Eagles. Afrikanska lag har ju haft den charmiga egenheten att alla spelare uppträder ungefär likadant – oavsett position på plan, men det kommer Lars L knappast att tillåta. Han har antagligen introducerat begrepp som hängslen och livrem och press med understöd samt poängterat att ”safe” alltid är bättre än ”sorry”.
Fördomarna förslår att det är precis en sån förbundskapten som ”de oorganiserade afrikanska lagen” behöver – kvarstår att se om det verkligen är så.
Bennys naiva fråga ”Vem hejar du på?” går inte riktigt att svara på. Jag ska förklara varför.
Ofta är det så att man inte hejar på ett lag – utan snarare tvärtom. Fotbollsfans väljer lag (utöver favoritlaget förstås) enligt en uteslutningsmetod som avgör från gång till gång, från match till match.
Till exempel; om Tyskland möter i princip vilket lag som helst i världen hejar jag på deras motståndare. Såvida Tyskland inte möter USA för då hejar jag på Tyskland. Nån ordning ska det vara och yankees ska helst inte spela fotboll över huvud taget och framförallt inte tro att de är bra på det.
Samma sak gäller Frankrike. Sedan Henrys flagranta fuskande, som dessutom tog Frankrike till VM, kommer jag aldrig att heja på dem någon fler gång. Såvida de inte möter Tyskland förstås.
Så här inför mästerskapen finns det dock nationer som det lutar åt att jag hejar på, det måste jag erkänna: Italien givetvis, men även England. Det här kan dock snabbt förändras om de spelar trist, uppträder dumt eller om fel spelare bänkas. Och det brukar alltid dyka upp ett lag som man kärar ner sig i. Frankrike -82 var ett sånt lag, Kamerun -90 ett annat, Rumänien -94 och givetvis Sverige under samma slutspel i USA.
Blinde Benny hittar dock ett frö i sin långa fråga. Ibland måste man vara fackman för att inte förstå, sägs det ju, men även motsatsen verkar stämma – ibland måste man vara nollställd för att överblicka vissa fenomen. Benny är ingen kalenderbitare vad gäller idrott, och han kan nog inte delta i ett intelligent samtal om Costa Ricas spelidé, men han är ändå någonting intressant på spåren; han ifrågasätter om det verkligen behövs ledare inom fotbollen.
Jag har gått hela varvet runt inom fotbollen, som spelare, spelande tränare, tränare och ungdomsledare – och lustigt nog närmar jag mig samma slutsats: Att det faktiskt kan vara så att fotbollscoach är en av de mest överskattade yrkesroller som finns.
Kanske går fotbollslag att jämföra med de galopphästar som börjar springa ordentligt först efter att de gjort sig av med sin husse, jockeyn. Det tycker jag fortfarande är sympatiskt och roligt att se när de herrelösa kusarna sprintar förbi de välartade hästar som fortfarande är med i loppet.
Det skulle vara spännande att se hur ett fotbollslag utan tränare klarar sig.
Och kanske kan Björklöven pröva det nästa år – och spara lite pengar på samma gång.

Benny; det sägs att verkligheten härmar dikten, och nu verkar det ju stämma. Visst förutsåg du en jordbävning i Övre Bäck redan för femton år sen? Är du Norrlands Nostradamus?
NICKLAS BERGLUND

Publicerad: 2010-06-23

Fler Krönikor

Kärt barn har många namn?

Krönika: Benny undrar om några av mina bästa kompisar är nördar, eller om jag varit det själv under någon period? Men innan vi går dithän är en uppdatering av ordet nörd på sin plats, annars är risken för missuppfattningar stor.

Ordna helgtrafiken på Botniabanan!

Krönika: Nicklas ber mig att stanna hemma och skriva om platser i länet som är vackra. Varför i fridens namn då? Jag tycker att det är en bättre idé att de som bor vid vackra vyer skyltar om det vid vägen så alla intresserade besökare kan få sig en upplysning: HÄR ÄR DET VACKERT. Jag kan mycket väl tänka mig att en sådan skylt kan få folk att stanna till och fotografera både Trappstegsforsar, de Sara Lidman-lookalike-frisyrliknande tuvorna strax innan Missenträsk och idisslande kor i Flarken.

Ekologiskt resande = stanna hemma

Krönika: Krönikekamrat Benny Karlsson undrar upprört varför han och jag inte är bjudna till Botniabanans högtidliga invigningsresa? Alla som är Någon har fått en biljett till premiärturen Kramfors – Umeå, inte minst Hans Majestät Konungen som lär vara en av gästerna ombord. Men i våra brevlådor och inboxar har det varit tomt. Lite märkligt är det nog allt att vi blivit förbigångna på det här sättet, men; kanske trodde de ansvariga att vi inte var intresserade, eller så bedömdes risken helt enkelt för stor för att du Benny skulle dyka upp i din Kermit-gröna Björn-Borg-rock som du köpte på rea för evigheter sen.

Lider du av generande hårväxt?

Krönika: Nicklas har träffat precis rätt. Vi har båda förhållandevis mycket hår på skallen vilket gör att vi kan stajla oss precis som vi vill. Jag har tidigare berört min ångest att gå till frisören och komma ut därifrån klippt som till exempel Ulf Elving. Det är inte kul.

Skelleftesjuka och nudism

Krönika: Benny undrar hur jag ställer mig till subkulturen nudism, en livsstil som fallit lite grann i glömska på 2000-talet – utkonkurrerad av modernare sätt att ställa frågan; ”Ähh, vaddå – har du nåt problem med hur jag ser ut?”; ersatt av tatueringar, piercing och ännu mer desperata påfund som body-alternation. (Vet ni inte vad body-alternation är för nåt gör det ingenting, det går att leva ett fullgott liv ändå.)

Är det inte så typiskt svenskt!

Krönika: Såhär i sommartider finns anledning att fundera på våra beteenden, vad är det som är det som är typiskt svenskt? Att leva lite mer primitivt än vanligt i våra sommarstugor och husvagnar, kanske. Att komma nära naturen, grilla och vara med barnen. Ja man ska också ha ett visst mått av semesterstress – det fick vi höra i teves morgonsoffor varje lördag och söndag långt innan semestern började.

FEST i VAL?

Krönika: Benny Karlsson undrar hur jag känner inför att vi går till val igen i höst. Min motfråga till det faktumet måste bli; är det verkligen val nu igen? Redan?

Inte tid för personlighet

Krönika: Benny saknar stjärnstatus hos Sveriges nye tennishjälte Robin Söderling – och man måste erkänna att Karlsson har en poäng. Det är inte mycket hos Söderlings personlighet som sticker ut. Antagligen har dagens superstjärnor inte riktigt tid att odla en personlighet också – samtidigt som de ska träna och tävla och bli Nummer Ett till varje pris.

Omskakande nyheter i folkmonarkin

Krönika: Ja så var vi där igen. Årets händelse i skelleftetrakten, ”Det började som en skakning i Övre Bäck”. Jordbävningen där, igen. Ja förra gången ställde den till med kronras så räntan gick upp med 500 procent, men hur och varför och innihimlen nudå?

Vad gör du på Victorias bröllop?

Krönika: Ja nu är det snart dags då för det stora kronbrölloppet. Som de unga tu har väntat i sju år på äntligen får göra det på riktigt. Gifta sig alltså. Nicklas antar att detta blir en STOR HÄNDELSE jämfört med andra stora kollektiva händelser där vi alla förväntas minnas var vi var och vad vi gjorde samtidigt som detta hände. Okej för det men minns vi vad vi gjorde när...

Adoptera en polis på bröllopsdagen

Krönika: Benny undrar om det blir rollspel på Klaverstråket för familjen Berglund när kronprinsessan tager sin personlige tränare till att bli sin äkta prins. Men, innan vi går in på det har jag en fråga – har Victoria verkligen kysst honom ännu? I så fall verkar nåt ha gått snett, för Daniel Westling blir av vad jag kan se mer och mer lik en groda, för varje dag som går. Utvecklingen verkar gå åt fel håll alltså, om ni förstår vad jag menar. (För att vara mer exakt påminner Westling om en padda, men det är väl typ samma sak.)

Käkar de nätdroger på Turistbyrån?

Krönika: Ska jag stanna kvar i Umeå över sommarn undrar Nicklas. Ja självklart stannar jag här i stan. Jag har nämligen häpnat över allt som erbjuds Umeå Turistbyrås 60-sidiga broschyr: Umeåregionens Sommarguide 2010.

Fram för mösexor och svenhippor

Krönika: Benny efterfrågar en total genomlysning av landets alla svensexor och möhippor – detta otidsenliga sista-chansen-firande som av tradition har en stämning av desperation och gravöl över sig, åtminstone för killarna. Tjejernas fester verkar handla mer om framtidshopp och gratulationer.

När jag blev min egen bag-in-box

Krönika: Naturliga västerbottniska kickar? Inga problem! Du kan få dem närmare än du tror. Här får du tips om en spännande semester i grannskapen. Holiday med all included på NUS. Med underhållning 24 timmar om dygnet, drop in, personalpool och hjärtsvikt och massor av hemliga resor i ditt inre!

Ungar På Stan håller ordning?

Krönika: Benny undrar om jag ska gå på någon av de välsignade musikfestivaler som vi utsvultna umebor erbjuds i sommar?

Veckans gladaste ord: MAMBO MUMBA!

Krönika: Ja vad ska man göra. Efter denna finanskris och vargavinter som dessutom kröns av vulkanutbrott och lövenkonkurs...låt oss se det positiva med allting. Här har jag avreagerat mig en smula och åtminstone fått ihop 8 punkter med positiv slutkläm.

Årets tio mest irriterande fenomen

Krönika: Det stämmer alldeles utmärkt, Benny – en gång varje månad adresserar jag ungdomarna i Norrland via tidskriften Nöjesmagasinet City. På hälften av utrymmet tillåter jag mig att gnälla på sånt som irriterar mig, och borde irritera alla – lite som en konsumentupplysning för kidsen inför livet. Här är en topplista, en summering av de tio mest enerverande sakerna det senaste året:

Ät ingenting större än ditt eget huvud!

Krönika: Man lär så länge man lever, heter det, och krönikör Berglund är yngre än mig och vill därför ha tips på sådant man kan undvika att göra. Så här har du mina goda råd – baserade på egna erfarenheter.

Vårdepression – nåt att se fram emot?

Krönika: Kollega Karlsson vill veta vad jag längtar efter nu när ljuset äntligen ser ut att vinna armbrytningen mot mörkret, men Benny – det här med att se fram emot saker, som du ber mig om, är det verkligen så klokt? Är inte det vanskligt att avdela för mycket av vårt medvetande till sånt som bara möjligtvis kommer att hända, någon gång i framtiden?

Direktören som läser Harry Potter

Krönika: Jag kan börja med att svara på Nicklas fråga. Det var rätt länge sedan nu jag fick dadda med Lillbattingen min. Då hade jag också tränat på dottern som är tre år äldre och jag tyckte nog att jag kunde det mesta om småttingar. Saken var den att Lillbattingen föddes några veckor för tidigt och fick vara kvar på BB för att växa till sig en aning. Jag var där med nappflaskan och skulle mata honom ibland och även om jag gjort manövern många gånger tidigare tappade jag förstås flaskan i golvet första gången så det sa krasch. Då la förstås sköterskorna sina huven på sne och sa ”halledudane då” även till mig.

Blommor och vin

Krönika: Vad är det Benny undrar den här veckan egentligen? Om jag har för vana att ge bort frön? Näe, det har jag inte. Vad skulle vitsen vara – är det billigare jämfört med att köpa sig fri och betala för färdiga växter? (Är det några slags IKEA-frön?)

Mera sånger i demonstrationstågen!

Krönika: Nicklas Berglund skrev i sin förra krönika att han demonstrerat en enda gång. Det var en gång på 80-talet när han gick med SSU Böleäng på 1:a maj. Precis som jag trodde fanns inga ideella syften med den marschen, nej opportunisten Berglund blev aktiv i SSU enbart för att komma över en projektor så han kunde kolla film i klubblokalen. Typiskt Berglund!

SSU Böleäng anmält saknat

Krönika: Benny fiskar efter mitt förhållande till majbrasor, en förhållandevis öppen fråga eftersom de är förknippade med så mycket, där på tidig vårkant.

Vem bryr sig om Himalaya?

Krönika: Okej vi har haft den snörikaste vintern på länge och trots att vi borde ha lärt oss av tidigare snörika vintrar så har vi alltså ingenting lärt. Man trodde att byggnormerna hade förändrats sedan 80-talet som var senaste gången taken rasade in på hallar och hus med platta tak, eller åtminstone att det fanns en beredskap för skottning.

Sånt jag glömt kommer jag inte ihåg

Krönika: Benny pratade om sitt dåliga sifferminne förra veckan och undrar om jag har något liknande handikapp eller möjligtvis en hemlig talang? Vet inte om det är värt att ta upp, men ibland får jag höra att jag har ett fantastiskt gott minne. Och jag brukar inte opponera mig mot sånt smicker, bara se klädsamt förlägen ut, dock utan att för den sakens skull säga emot. Det skulle jag aldrig göra – ”Aldrig min fot”, som Norrlandsmagazinets förste ägare Peter Hellström skulle ha sagt. (Han sa även ”Nu är det kris i Paris” när tidningen var sen till tryck, vilket den alltid var.) Mitt minne är nämligen så uselt i vissa avseenden att jag inte kan tacka nej till ett par goda vitsord.

Jag har inget sifferminne!

Krönika: Varannan vecka har jag gruvat mig för att Nicklas skulle komma med frågan om NÄR nånting har hänt. Nu är jag tvungen att bekänna; jag har inget minne alls när det gäller siffror! Jag glömmer årtal och födelsedagar och portkoder och är fullständigt nollställd när de frågar efter rätt årtal i Bit för bit i Aftonbladet eller i På spåret. Jag klarar inte ens av den allra skitenklaste frågan som brukar finnas på ett poäng: ”Detta var året när ABBA vann i Brighton – eller när Carola vann svenska melodifestivalen med Främling”. Alla kan. Men inte jag!

Klart jag har tid för OS!

Krönika: Benny undrar om jag överväger att se skeleton, damhockey, bobsleigh och short-track från vinterspelen i Vancouver. Det också, måste han rimligtvis mena – utöver de självklara sporterna. Den riktiga frågan är isåfall: Hur jäkla mycket OS tänker jag (läs; anser jag mig ha tid att) se egentligen? Mitt enkla svar är; oerhört mycket, och jag ämnar förklara varför.

Njurpatienten som tog storslam

Krönika: What? Har Björklöven problem? Jaha då är det därför som grannen min Lennart Grefve pustar så förfärligt när han masar sig från hissen till dörren sin mittemot. Ja jag träffar väl honom också på morgonen när han kommer från affären dagen efter och vi båda nog läst sågningarna på sportsidorna i VK och VF. Vi säger: ”Äh, de kommer nog igen!”

Förebilder – inte bara bilder

Krönika: Benny tycker att samhället blivit tuffare, även den slumrande utbildningsstaden Umeå alltså. Och om vi för argumentationens skull antar att kvällstidningarna har rätt i sina överdrifter – att allt bara blir värre, borde det finnas steg att ta.

Politiska busfrön och tjänstemän

Krönika: Nicklas vill se vilka valfrågor det blir, men är det verkligen min uppgift att hitta på sånt? Nej jag som krönikör gör det enkelt för mig. Jag förklarar för mina läsare om hur politiken fungerar här i Umeå. På ett ungefär sådär...

Vill åka bil med stil – vill åka raggarbil

Krönika: Benny undrar hur många nödsamtal till Mekonomen det blivit under vargavintern – antalet är noll, givetvis. Det borde stå klart för alla som känner mig bara en aning, att jag har bra kontakt med en än mer ekonomisk support – min farsa (han har nämligen tid och ork, eftersom hans bilar spinner felfritt), senast några veckor före jul när mitt originalbatteri från 1998 slutligen gav upp sin sista suck.

När har trollsländan sin lyckliga tid?

Krönika: I öppningsscenen till hippiefilmen Easy Rider sätter sig Dennis Hopper och Peter Fonda på varsin HD. Sem slänger de sina armbandsur och drar iväg på sin odyssé genom Amerika till Steppenwolfs rocklåt Born to be wild.

Sporten började i en bubblande gyttja

Krönika: Kreationisterna tror att alltings begynnelse var Adam och Eva. Okej, men varför finns då sporten? Visst kan man tänka sig att Adam och Eva roade sig i Paradiset med att leka ”kast med litet äpple” eller ”jaga orm”. Det är också känt att deras söner kampsportarna Kain och Abel, omnämns i Dödahavsrullarnas sportbilaga i en notis; ”Kain dräpte Abel och matchen slutade 1-0. Det blir av förklarliga skäl ingen returmatch.” Sedan den dagen talar man tungomål i brist på hejaramsor!

Det heter faktiskt bordtennis

Krönika: Ahh, äntligen har vi kommit fram till en kär gammal sysselsättning – pingis. Eller; bordtennis som vi lirare brukar säga, även om vi vet att det är lika högfärdigt som att kalla minigolf för bangolf.

O helga träratt! En julberättelse

Krönika: Jag skrattade gott åt historien om Nicklas pappa som gav Nicklas mamma ett par backspeglar som han själv ville ha till sin egen bil. Den påminner mig nämligen om en annan historia som utspelade sig här i Västerbotten för cirka 20 år sedan.

Hårda paket i all välmening

Krönika: Början av december och julens kollossala mekanik har sakta men säkert vevats igång – av stora och små företag, liksom stora och små närstående. Väl tidigt anser en del, bland andra jag själv, och det slår mig att svensk jul är litegrann som svensk seriefotboll – båda dras med en försäsong som är på tok för lång. Själva cresendot är det absolut inget fel på, men vägen dit är en enformig vandring i Dödsskuggans Dal.

Surdegs-Herman och tillväxtkonspirationen

Krönika: Nicklas söker en liten lokal sammansvärjning och jag kan avslöja att jag har en på gång. Sjögrens fru tittade nämligen in häromdagen och gav oss surdegen Herman. Den står nu och jäser på diskbänken och ur denna kommer en tillväxtkonspiration. Allting bygger på att få ordning i röran...

Nikodemus är Nostradamus light

Krönika: Benny skickar över en av de tyngre bollarna i krönikepingisens historia - ”Hur blir det i framtiden?”, en uppgift som såväl stora som små tänkare gått gruvligt bet på genom åren. Även snävt begränsade profetior har missat målet med så bred marginal att det snarast blivit inkast istället.

Vad vill du bli när du blir stor? Rita det!

Krönika: Jag vet inte hur det är i småskolan längre, det mesta vi hör om skolan i media handlar om mobbning, omorganisering, nya betygssystem, besparingar, privatiseringar eller skolnedläggningar. När vuxna pratar om skolan blir allting besvärligt. När politiker gör det kräks jag snart. Det är som om alla struntar i vad skolan egentligen är. En plats i världen där barnen får lära sig tänka strukturerat. Vad ska jag bli när jag blir stor? Rita det!

Fasansfulla PRYO-minnen hemsöker mig

Krönika: Benny vill att jag genomgår ett slags självhypnos för att återkalla förträngda minnen av svunna praktikplatser. Motvilligt gör jag det, och vad som närmast kan liknas vid muskelminnen kommer tillbaka – den krampaktiga övertygelsen om att man inte kan nåt och knappast har förutsättningar att kunna lära sig det heller. Känslan av att vara ett enda stort problem, en belastning. Som att vara han som ”saknar några sillsorter på julbordet” för att citera en aktuell radioreklam, som faktiskt går att lyssna till.

Jag skrev inte en rad om Hamilton

Krönika: Jan Guillou ångrar sitt samröre med KGB. Holmlund ångrar sitt samröre med SSU eller var det SVT. Nån förkortning var det, ADHD? Självklart har jag gjort bort mig och om nu min krönika ska vara ett biktbås denna vecka bekänner jag följande:

Göran Hägglund röstfiskar med dynamit

Krönika: Benny undrar om det är radhussvennar likt vi på Rödäng som Göran Hägglund syftar på när han gör sig till talesman för ”vanligt folk”. Det tror jag inte. Jag tror inte heller att Hägglund vare sig sympatiserar med dem, vet vilka de är (om de nu finns i verkligheten) eller bryr sig så genuint om dem som han vill göra gällande.

Det här minns jag att jag glömt förut

Krönika: Har jag förlorat något som jag verkligen vill ha tillbaka? Nja, jag vet inte. Alla dessa skivor och böcker man lånat ut – ofta efter en fest – om man inte saknar dem, låt de vara i sina nya hem! Även jag har skivor och böcker som tillhör andra så det kanske jämnar ut sig.

Jakten på I Gigante del Jazz No 53

Krönika: Krönikekollegan Benny K undrar om jag haft jazzbacillen någon gång? Och ja Benny, jag har haft några lättare slängar av jazzflunsa, perioder då jag aningen pliktskyldigt lyssnat på Miles Davis och Charlie Parker. Men; bara en gång har jag drabbats av uttalad jazzfeber – smittad av tonerna från ”I Gigante del Jazz No 53”.

Anna Anka & Konsums champinjoner

Krönika: Hur uttjatad kan en anka bli? Jag säger kort och gott; Anna Anka uttalas ÄNÄ ÄNK i Hollywood. Som i omhuldade ÄNKE-fru Bennedich. Inga liknelser i övrigt....

Framtiden på spåret – eller?

Krönika: Benny undrar vilka länder jag vill ha ett flitigare utbyte med, nu när Umeå ska interagera mer med Europa. Alla, är nog ett bra svar, för jag måste verkligen rycka upp mig och bli en bättre europé – inte minst inför kulturhuvudstadsåret 2014. Trots att alla typer av kommunikation flyter allt bättre krymper min värld sakta och säkert, och dess invånarantal med den.

Glädjesmittan har drabbat Umeå!

Krönika: Så blev det då klart att Umeå fick bli Kulturhuvudstad 2014 och krönikören Karlsson var givetvis inbjuden till etablissemangets firarkalas. Till etablissemanget räknas alla partier i fullmäktige utom Rättvisepartiet Offensiv som lät sig bjudas på buffén för 125:- per person. Jag utgår från att Rättvisepartiet Offensiv inte vill att Umeå ska bli Kulturhuvudstad år 2014 för att detta tar pengar från skola-vård-omsorg.

Om att ha Bobby Ewing-hår

Krönika: Näe Benny, jag har inget eget förråd av skönhetsprodukter. Faktum är att jag knappt har basvarorna ens. När jag och frugan ska åka någonstans blir det extra tydligt – då står hon för hela packningen, BÅDE verbet och substantivet. Hon får stå för verbet eftersom allt i substantivet är hennes. Det här kan låta som att stereotypa könsroller frodas vilt hemma hos oss; men det beror mest på att jag reser lätt. Det viktigaste beviset i det här målet ”Berglund vs Berglund” är necessären – låt oss kalla den Excibit A). Y fyller den till bredden (oavsett storlek, lustigt nog) med olika grejer, och sen lirkar jag ner min deo – klart.

Jihde är bättre än Edlund

Krönika: Vad är det Benny Karlsson vill veta den här veckan, egentligen? Om röbäckssonen Johan Edlund är bättre än Peter Jihde – och på vad, i så fall? Handlar det om att vara kommentaror och ankare i livesändningar är Johan givetvis bättre än Jidhe, men Peter Jihde har heller inga ambitioner på att vara en jätteduktig programledare – han vill ju bara vara Peter Jihde, och trivs alldeles förträffligt med det.

Norrländsk idrott...har mera charm!

Krönika: Kräver vi för mycket av svenska idrottsmän och kvinnor? Har vi verkligen i världstoppen att göra? Och kan vi norrlänningar hävda oss gentemot övriga svenskar i sport?

Influensarapporteringen har varit svinbra

Krönika: Benny vill att jag den här veckan fokuserar på de positiva effekterna av svininfluensan. Och, det är väl hög tid, att någon gör det – för hittills har inställningen kring den här eventuella pandemin präglats mycket av att glaset skulle vara halvtomt. Och så ligger det ju förstås inte till. För säg någonting ont som inte har någonting gott med sig? Inte svinflunsan i alla fall.

Go places? Det ordnar Stig!

Krönika: Nicklas vill ha campingar, stugbyar, sevärdheter poängsatta. Men eftersom jag varit hemma i sommar så får jag göra som tjena-mittbena Horace Engdahl brukar göra och erinra sig saker...hum, hum...ta sig på hakan.

Jag har en åsikt – men lyssna inte på den

Krönika: Benny vill ha min lekmannaåsikt om den så utskällda totempålekonsten nere i Rådhusparken – och jag hade faktiskt redan varit förbi där nere en dag, för att om möjligt bilda mig en uppfattning om de där fallosblommorna. Redan då stod det nämligen rätt klart att det skulle bli mer debatt om den där hantverkskonsten.

Jag trivs bäst vid öppna vatten...

Krönika: Om du är vid Bajkalsjön, Genevesjön eller Victoriasjön kan du tänka. Så förfärligt stora sjöar men ack så isolerade. Det fiskbestånd som finns här har nog funnits här i alla tider. Och ingen ny art hälsar på. Det känns som en begränsning. Att däremot sitta på en klippa på Norrbyskär och meta frigör tanken.

Travet – ni har inte fattat galoppen

Krönika: Benny pratar om att Umåker ska bli ännu rundare, att det av någon anledning är en stämningshöjare, och att det vankas nypremiär därute. Men travet lockar mig ändå inte. Det har den sporten aldrig lyckats göra. Den största anledningen till det är antagligen att jag är helt oförmögen att vinna på spel, jag är som handikappad när det kommer till att gissa resultat på det där sättet. Trots att jag givetvis spelat oräkneliga gånger – vanligtvis tripplar på olika fotbollsmatcher – har jag hittills aldrig fått känna segerns sötma när man hämtar ut en vinst på spelbutiken. Jag har alltså ALDRIG fått in en trippel. Vad är oddset på det?

Om insekter talar man på dialekt

Krönika: Som barn lånade jag alla böcker som fanns att läsa om om fiskar, grodor, ormar, fåglar och däggdjur i skogen. Jag blev vargunge, scout och lärde mig att känna igen alla spår och spillning som fanns i naturen. Allt om insekterna fick jag dock lära mig av ortsbefolkningen här i Västerbotten. På dialekt, naturligtvis.

Skillnaden på tjat och rimlig begäran

Krönika: Benny Karlsson vill att jag tar en upptäcksfärd längs den vassa eggen mellan tjat och rimlig, frekvent upprepad, begäran. Inte lätt att svara på. Jag tror jag får dra till med en klyscha som medietränade personer alltid hemfaller till, för att låta lite sympatiska och som de verkligen skulle vilja svara men tyvärr är förhindrade att göra så; ”Jag tror inte att man kan säga någonting generellt – utan det är nåt man får ta ställning till från fall till fall”.

Sommar, sommar, sommar!

Krönika: Sommarreportagen är unika för Sverige. Här varnars för fästing, malignt melanom, svärmödrar och sommarflirter. Sommaren är den tid då du ska bejaka dig själv och dina lustar, men också överleva alla hot och faror. Bakom indoktrineringen finns ett koppel journalisttjejer i stockholmstrakten, företrädesvis Bromma och Söder. De uppträder i tevesofforna, i bloggosfären, i veckopressen och i kvällstidningarna. Idag lanseras sommarläsningen och det sker under rubriken:

Livet som en äkta man

Krönika: Benny vill att jag avslöjar hur jag ser på det liv i det äktenskap som tog sin början för halvannan vecka sedan. Och jag måste vara ärlig – mitt liv som äkta man kunde ha börjat bättre.

På tevemiddag med Beppe Starbrink

Krönika: Nicklas publicerade i förra veckan namnen på alla inbjudna till hans bröllop. Jag har aldrig sett maken till sån egoism och namedropping av nära och kära och jag hoppas innerligen att han fick en visslande handväska i plytet av vissa som han namngav exempelvis: ”Kvinnan (namn) som hade stora bröst på 80-talet.” Min uppgift för denna krönika var att ordna en tevemiddag med Beppe Starbrink och ni som har sett de här programmen från Umeå vet vad jag talar om. Det är ett hedrande uppdrag att få vara värd i såna sammanhang!

Gästerna gör festen – inte musiken

Krönika: Karlsson har helt rätt, jag ska gifta mig. Den 16-åriga prövotiden är härmed avklarad. För att vara exakt sker det här på lördag, om tre dagar, och jag sitter precis och skriver på en sån där lustig presentation av gästerna, som bör finnas på bröllop. Jag är inte klar med alla, men har kommit en bra bit på vägen, och då slog det mig att det säkert är roligare för er att läsa om vilka som kommer än om vårt musikval.

Konserter från Zappa till Torbjörn Harr

Krönika: Nicklas ger mig en härligt skruvad boll denna vecka. ”Skriv om bra konserter du har varit på”... Ja hur gör jag nudå. Jag har aldrig varit på nån av de stora konserterna; Stones, Dylan, Springsteen, Pink Floyd, Neil Young, Talking Heads – trots att jag borde ha gjort det. Eller så får vi väl bjuda hit dem till nästa Kulturnatta? Ja om jag vore stadsdirektör så ... men okej. Här är en exposé över sånt som hållit mig hemifrån.

Mitt val – en Parkfestival

Krönika: Benny Karlsson undrar med vilka förväntningar jag ser fram emot brännbollsyra och hårdrock på kajen i Umeå. Mitt svar är; inga alls. Jag har inte haft några som helst planer på att delta, och nu, när jag lärt mig mer om den här helgen, visar det sig vara ett mycket klokt beslut – även om det var mer av en gissning i början. Men mer om det senare.

Medelklassens diskreta sommarnöjen

Krönika: Nicklas vill att jag ger exempel på vuxenlekar. Visst är tiden kommen för brännboll, boccia, boule, pilkastning, crocket och kubb men jag tänkte inte skriva om våra vanligaste trädgårdslekar. Jag tänkte försöka belysa några sommarnöjen utifrån klassaspekter. Hur leker de rika? Hur leker de fattiga? Och hur bär sig medelklassen åt för att försöka anpassa sig till båda?

Gröna fingrar på Rödäng

Krönika: Ahh... krönikekamrat Benny har som vanligt örat mot marken, och är givetvis väl medveten om den trädgårdstrend som svept likt en epidemi över nationen de senaste åren. Till och med pandemin Heminredning har blivit utmanad av det här samspelet mellan husägare och flora.

Vi ses vid elskåpen vid Saedéns

Krönika: Nicklas är less på att gågatan kallas Gågatan när det egentligen är en snutt av Kungsgatan vi pratar om. Han har rätt. Begreppet Gågata låter Sverige 60-tal och det sensationella som torde ha legat i den tiden; att ha fått en bilfri gata i centrum!

Kalla den vid dess rätta namn

Krönika: Krönikekompis Benny vill att jag kommer med tips på vad som ska hända på vår nya Gågata. Men först skulle jag vilja argumentera för ett eget önskemål jag har, med anknytning till det här. Skulle vi unisont kunna sluta upp med att säga Gågatan? Om vi inte vill använda Kungsgatan för dess mest centrala del kan vi väl döpa den till någonting annat, istället för att bara säga vad den används till.

Umeå. Vill. Sporta mer.

Krönika: Nicklas skrev en utmärkt krönika i förra veckan om Korpen & krämpor och jag vart lämmen av att bara läsa den. Nu vill han veta av mig vilka sporter som är de bästa och de sämsta. Hur i fridens namn skulle jag veta det? Jag tycks då ska kunna svara på allt. Så håll till godo!

Korpen lyfter – i år igen

Krönika: Krönikekollegan Benny vill att jag ger alla B&B-läsare en inblick i den mytomspunna dimension av föreningssverige som kallas Korpen. Den underjordiska sammanslutning som vid i hemlighet uppgjorda klockslag strålar samman på avskilda platser – för att göra upp. Sena kvällsmatcher i taskig belysning från vilka förbipasserade på avstånd kan höra gälla skrik och ilskna visselsignaler.

Att jag inte sålde Beatles till Folkets Hus!

Krönika: Det var en riktigt skruvad boll jag fick av Nicklas. ”Åsikter jag inte står för.” Ett perfekt ämne för Wanja Lundby-Wedin och många andra politiker som ställer till det för sig. ”Jag känner mig grundlurad” är nu en gyllene fras som friskriver dig från allt ansvar. Även jag har grundlurats på grund av egen moral och fått bita i det sura äpplet när det gäller...

Jag är kär i Benny Karlsson

Krönika: Benny vill att jag tar tillfället i akt och ljuger så mycket jag kan nu när den här krönikan når er på morgonen den 1 april. Men efter den anfangen blir det ju varken kul eller enkelt att luras, så ni får nöja er med det uppenbara falsariet i rubriken. Tänkte att jag istället skulle klämma till med lite research för en gångs skull, och ta reda på hur den här världsomspännande och märkliga traditionen uppstått. Det blev dock urtråkigt redan efter ett par minuter – tydligen finns det inget entydigt (och roligt) svar på den frågan.

När vi förbjöd Gubbe med keps

Krönika: Om man inte vet vad som är rätt, hur kan man då ljuga? Frågan Nicklas ställer till mig kunde mer passa till en diskussion i P1:s radioprogram Filosofiska rummet.

Revolution? Njae – vet inte riktigt.

Krönika: Den gamle trädkramaren från Ålidhem, Benny, vill att jag ska ackompanjera skägget med en basker och vara lite revolutionär för en gångs skull. Men jag tycker att det där med revolution verkar jobbigt... att vara sådär övertygad och övertygande hela tiden. Jag har nog inte orken till det idag. Heller.

Ockelbo–bop–boppido, baby!

Krönika: Efter att ha läst Nicklas senaste krönika förstår jag mer av hans machoattityd. Att han har märkesklea, att han springer Stockholm maraton och odlat helskägg som en ajatholla i Teheran har sin förklaring. Han fick alltså ärva storasyrrans kläder när han var barn och nu gör han allt för att ta sig ur denna förnedring.

Unisex redan sjuttiosex

Krönika: Benny beskriver en bild av sig själv som barn, värdigt någonting ur Stig-Helmers uppväxt och vill sen att jag avslöjar hur mina föräldrar klädde mig som liten. Jag skulle gärna påstå att jag alltid valde mina kläder själv, men det vore inte en helt korrekt historiebeskrivning. I den mån jag påverkade min framtoning handlade det nog mycket om att undvika syrrans avlagda grejer. För även om mitten av 70-talet i Vännäs inte var överdrivet flummigt, regerade trots allt unisexmodet – både i frisyrer och kläder – och därmed fanns det alltid en risk att drabbas av min systers urväxta grejer.

Reidar Rovas & Martin Uddestrands Umeå

Krönika: Nu vill Nicklas att jag ska skriva om original som ”drabbat mig” genom åren. Ja då skriver jag en krönika om två personer som jag nog hittills aldrig nämnt men som inte bara drabbat mig – de drabbar alla umebor, vare sig vi vill det eller inte. Det är Reidar Rova och Martin Uddestrand. Aldrig någonsin nämnda i de offentliga protokollen, fullständigt bortglömda som resurser när det gäller ansökan om Umeå som Kulturhuvudstad 2014.

Är det någon konst att vara galen?

Krönika: Benny undrar en hel del saker den här veckan. Vad är konst, dess uppgift och vad jag själv har för tavlor hemma? Kul att Benny behåller sin nyfikenhet trots sin respektabla ålder.

Let’s go to Håll-i-day i Hemavan!

Krönika: Hur var min weekend i Hemavan? Var den hälsosam och strärkande, undrar min unge krönikörkrabat Nicklas Berglund. Jodå kan Karlsson intyga. Beviset på att den var fysiskt stärkande känner jag i mina stackars ben. Länge sen jag var så lemmen!

Foto: NIKLAS ERIKSSON

Hemavan – hälsosamt och stärkande?

Krönika: Benny! Det första som avslöjar dig som ovan Hemavan-resenär är villfarelsen att din weekend kommer att bli avkopplande. Det finns nästan ingenting avkopplande med en helg i Hemavan. Det är sena kvällar och tidiga mornar, med havregrynsgröt och huvudvärk, vilka omedelbart följs av stressen ut till backen. Det pågår ständigt ett inofficiellt mästerskap i att komma ut i liften tidigt. ”Jaha, när kom ni ut då?” är på det vis man hälsar i pisten, och det är därför viktigt att ha en bra tid att stoltsera med. Sen spelar det sen ingen roll om du bara hasade in på Centrumhuset och tog en kaffe – din ankomsttid kan ingen ta ifrån dig!

Rivstart av världsekonomin – i Umeå

Krönika: Hela jäkla världen har en statsskuld och de mest skyldiga finns i det råttbo som Bush har lämnat efter sig i USA. Det finns inga planer på att Obama kan lösa detta under sin presidentperiod. Men här i Umeå kan vi starta hjulen för att få igång hela världsekonomin. Eller åtminstone vår egen ekonomi! Här kommer tips från coachen för dagens aktiviteter:

Krisen? Den skiter jag i!

Krönika: Benny undrar om jag tror att Krisen kommer att sprida sig ytterligare, om det inte finns en risk för att allt kan bli ännu värre? Man skulle utan tvekan kunna kalla den frågan ledande. Och det är inte utan att man känner vissa förväntningar, nästan en press på sig, att beklaga sig över Krisen. Alla förståsigpåare verkar ju rörande överens om att det här är rena armageddon för vår välfärdsvärld. Men; jag är rädd att jag måste gå mot strömmen här, och lite skamset och antagligen aningslöst erkänna att jag inte tycker att krisen är så himla jobbig... ska jag vara helt ärlig har jag knappt märkt av den.

Det OS:ar i vardagsrummen

Krönika: Snart börjar alltså de Olympiska Spelen – nästa skamliga last för oss sportfånar. Knappt har oppositionen suckat färdigt över all fotboll under fotbolls-EM, förrän det är dags för nästa sportorgie framför teven.

Mazetti är smartare än Clinton

Krönika: Hoah, sa Al Pacino i ”En kvinnas doft”. Det där uttrycket kan man tillämpa i vilket svar som helst på en dum fråga, och när du frågar ”varför alla dessa kampanjer” så går det att bara svara med...hoah!

Jag lyder min unge, chef

Krönika: Benny vill att jag erkänner att mina döttrar styr mitt liv med järnhand, att de kort och gott är cheferna hemma hos oss. Njae... säger jag. Vi lever i en symbios som innebär att vi delar upp verksamheten - de väljer och jag betalar.

Karriärnamn för samer: Nils-Zlatan!

Krönika: Att hitta på namn till sina barn är en omständlig procedur. Dagens unga föräldrar vill inte att barnen ska heta det alla andra barn hette när de själva gick på dagis eller i skolan. De ska alltså inte heta Emma, Johan, Maja, Jenny, Filip, Oliver eller Moa.

Ingen bra väg ur en dålig situation

Krönika: Ett bombsäkert vårtecken är när man hör kvinnor ondgöra sig över hur svårt det är att hitta en bikini som passar, som är modern och nåt de vill ha på sig.

Jag minns när sopor ej var farliga

Krönika: Alltid är det nåt man ska oroa sig för. Under 60 och 70-talet var det DDT, kvicksilver, bly eller hormoslyr. Sen oroade vi oss för dioxiner, asbest och radon. Vi har lärt oss ord som bequrel, avklingning, rocca gill och transfetter. Well, things that don’t kill you makes you stronger.

Things that make you go ”Åhhh…”

Krönika: Benny vill att jag räknar upp tio saker jag inte behöver göra i sommar. Hehe… det här kommer att bli lätt. Jag är nämligen behagligt prestigelös vad gäller måsten, framförallt manliga måsten – uppgifter som hänger som ok över många av mina bröders axlar under juni-juli-augusti.

Sommarpratare med kändisminnen

Krönika: Det låter smickrande det Nickas föreslår och nog skulle jag gärna tacka ja till ett sånt förslag helt enkelt av det skälet att jag har nånting att berätta. Det var nämligen jag som kom på det här med att samla på sig kändisminnen och få poäng för det.Det låter smickrande det Nickas föreslår och nog skulle jag gärna tacka ja till ett sånt förslag helt enkelt av det skälet att jag har nånting att berätta.

Vilken jäkla mara

Krönika: Jag tar tillbaka allting jag sagt och hävdar motsatsen. Löpning är inte särskilt roligt. Jag är inte särskilt bra på det och min vilja är svajig. Söder Mälarstrand – Stadion blev ett uppvaknande.

Luftsprång in i lyckolandet

Krönika: Nicke Berglund har väl fortfarande blåsor under fötterna efter Stockholm Maraton och nu när lindorna med liniment snart kan kastas, och blemmorna under fötterna börjar på att hela, kastar han själv ur sig denna fråga: Du då! Vad är dina idrottsmeriter?

Stockholm Maraton ingen mara

Krönika: Benny har noterat att jag allt mer frekvent pratar löpning. Det beror, som Benny avslöjade förra veckan, på att jag snart ska springa min första mara.

Irriterad? Vänd på mazarinen!

Krönika: Alla klagar på allt och alla, men nu vänder vi på mazarinen och vänder våra irritationsmoment till – en helt ny smakupplevelse!

Könsmakts..zzz..ordning, genus..zzz..perspektiv

Krönika: Jepp … nu blir det mer genus-analys, vare sig ni vill eller inte. Krönikekamrat Karlsson vill att jag ska uppmärksamma och hylla kvinnor som förtjänar det, men, så enkelt är det inte. Vet inte Benny att det är jättefult att sätta kvinnor på piedestal? Det är sånt som Ulf Lundell håller på med, och det är bland det värsta en man kan göra.

Nordahl fick inga vattlingon i Milano

Krönika: Vad är min koppling till Gunnar Nordahl? Well, unge Nicklas. Låt oss gå down the memory lane så får jag skryta: Jag föddes i Hörnefors längs samma grusväg på Ågern där Nordahlarna växte upp. De bodde i en flerfamiljers träbynning som hette Lusthuset och några hundra meter upp mot fabriken föddes jag i en annan felerfamiljers träbynning med järnspis och slaskhink. Huset hette 42:an, där finns nu en gräsplätt med fontän och en parkbänk för kontemplation.

Fredag igen. Orkar inte börja sluta.

Krönika: Den där rubriken är extrem flash-fiction. Jag är för övrigt ganska nöjd med den. Mer om det där fenomenet senare.

Kamma hem degen på travet!

Krönika: Nicklas kan inget om trav men se det kan jag. Och nu tänkte jag skriva en krönika med helt galna tips på hur du blir rik på hästar. Det är nämligen storspel på gång denna vecka i Umeå med lunchtrav idag, V65 på fredag och V75 på lördag.

Betraktaren finns i kattens öga

Krönika: Nicklas undrar om jag är en hund- eller kattmänniska.

Makten och härligheten… samtidigt?

Krönika: Kanske stämmer det där att en framgångsrik karriär och äktenskaplig lycka är svåra att få till – åtminstone samtidigt.

Kärleken överexploaterad?

Krönika: Jag skulle kunna tänka mig att kärlek är det mest överexploaterade begreppet som finns här i världen.

Hissjös Helmut Lang och Jude Law

Krönika: Att Beatles-generationen ser ut som skalbaggar borde väl egentligen vara passande – men, du har rätt, det blir lite intetsägande ibland.

Äru dum eller från Grubbe?

Krönika: Nicklas vill gärna vara vän med alla, men alla kan inte vara det. Det finns naturliga trätor och grupperingar i alla samhällen och vissa blir vän, vissa fiende.

Kärringväxel och gubbfotboll

Krönika: Benny vill att jag sätter ihop det Umeå FC jag vill ha inför säsongen. Veckans krönika ska alltså handla om sport – men, efter en period av ständiga Premier League-matcher, enstaka NHL-matcher, Champions League-slutspel, Elitseriehockey, Lövens jakt i Hockeyallsvenskan, Skidskytte-VM, Handbolls-EM, Vinterstudion, UEFA-cup på torsdagar och till och med en innebandymatch via TV4 Sport... känner jag mig konstigt nog lite mätt på sport!?

Ren med talfel från Ammarnäs

Krönika: Ja så var det onsdag igen. Katta ska ha P-piller, orkiden ska vattnas och en ny krönika ska publiceras i Bil & Bostad. Här är den, tyst katta ska du få ditt!

Gardiner är för voyeurer

Krönika: Den här veckans uppdrag måste vara det slutgiltiga beviset för att jag och krönikekamrat Benny Karlsson inte ”beställer” ämnen av varandra (som väl många i vår månghövdade läsekrets misstänker).

Miljö-charter för självplågare

Krönika: Jahadu Nicklas Berglund. Du ser alltså inga fördelar med klimatproblematiken. Vår store ryske ledare Putin tycker att det ska bli skönt att slippa ha pälsmössan på när han besöker Sibirien, men å andra sidan – och det har nog inte Putin tänkt på - lär det bli ganska gungfly av hela tundran när permafrosten släpper.

”Vem har sagt att just du ska ha bästa menyn?”

Krönika: Det där är en strof ur Evert Taubes ”Så länge skutan kan gå”, en låt som faktiskt är mer aktuell idag än när den skrevs. Vi kommer dit – men tar det från början. Benny undrar om jag kan tänka mig att köpa den indiska cheap-charlie-bilen ”Nano” – som både kostar och innehåller lite. Hästkrafterna är till exempel bara 33 stycken.

Sverker talar klartext

Krönika: Nicklas tycker att det slarvas med språket i media. Ja språkvärdarna på radio och TV och våra största tidningar, verkar ha gått i pension. Det är fritt fram att säga som man vill, och P1:s språklåda Spraket verkar ha bytt Svenska Akademins Ordlista mot den språkliga slaskhinken Google.

Ja, jag "borde" gifta mig

Krönika: Toppen! Inte ens här kommer man undan. Min s k kompis Benny undrar om det inte är dags för mig att gifta mig snart? Och visst, det borde man väl göra. Se där, ytterligare en grej jag säger att jag ”borde” göra (för er som minns förra krönikan).

Nicklas undrar vad jag har i frysen och det är ju en lämplig fråga till var

Krönika: Nicklas undrar vad jag har i frysen och det är ju en lämplig fråga till var och en i januari månad, den månad vi har minst gott om pengar. Januari är en utmärkt månad att frosta av, ut med maten på balkongen och här har du mina tips...

Titta han snackar!

Krönika: Benny undrar om jag verkligen har någon chans att hinna med min trut som kastar ur sig saker mest hela tiden. Just nyårslöften har jag aldrig avlagt, men Benny har givetvis en poäng ändå – jag pratar väldigt mycket, och inte sällan handlar det om saker som ”man borde göra”. Inte sånt man nödvändigtvis ska göra utan mer slackigt borde göra.

Vi ska riska och omruska

Krönika: Nu är det nytt år och Nicklas vill veta vad framtiden kommer att ha i sitt sköte. Jag får säga som Babben –” jag vet knappt vad jag kommer att ha i mitt eget”, men det som händer i Umeå är väl upp till bloggmästarna Holmlund & Ågren att bestämma.

Det är ju egentligen roligare att få

Krönika: Krönikekamrat Karlsson undrar om jag blir avundsjuk, och kanske till och med ledsen, varje år när mina barn får så många fler julklappar än jag? För några år sedan hade mitt mogna svar på den frågan varit – självklart inte, eftersom; ”det är roligare att ge än att få”.