lördag 14 december

Det är så hälsosamt och stressande i gymmen

13 november, 2019

Krönika. Benny undrar om jag har några knep för att hålla mig hälsosam, möjligtvis uppfattar han min aura som sådan? Men tyvärr känner ej heller jag till några genvägar på det här området, utan det handlar mestadels om att göra det till en vana att förvägra sig saker man njuter av.
Det går dock ganska bra, om man har motivationen, eller ännu hellre en förståelse för att vi mår precis lika bra utan beroendeframkallande substanser, när vi väl inte tar dem.

För mig drivs min hälsoiver uteslutande av två underliggande orsaker, dödsskräck och fåfänga, i kombination.
Jag har tack vare dem slutat med alla former av tobak, för att det är sånt man dör av och dessutom ser man glåmig ut under tiden. Jag försöker dra ner på vitt socker, i läsk, kaffe och te, för att man blir blekfet av det – känns det som i alla fall. Jag har gjort slut med min största kärlek – OLW:s dill och gräslök-chips – eftersom man blir vadderad både kring magen och i kranskärlen av de där supergoda transfetterna. Jag äter mer fisk och mindre kött, av miljöskäl liksom av vaga image-skäl. På nåt sätt känner jag mig attraktivare av sushi än av flintastek. Jag säger inte att man bli ”obese” av kött men alla som är gravt överviktiga vräker i sig kött, och strips och läsk och pizza och en massa annat smarrigt.
Jag har förresten slutat äta pizza också.
Människor som av naturen är lite grövre än jag brukar bli irriterade vid det här laget, när de märker att jag ojar mig över kalorier. Och det kan jag förstå, att de inte riktigt ser mitt perspektiv. Men det är ett odiskutabelt faktum – att när man är tanig ser det ännu värre ut med kulmage.
Så, jag har bestämt mig för att inte bli smalfet, och det står jag för. Och jag vet inte om det gör saken bättre eller sämre, men resultaten kommer inte av sig självt heller, långt ifrån. Jag tränar i någon form varje dag och säger nej till i princip allt, utom smågodis (jepp, det är riktigt – här silar vi mygg och sväljer kameler).
Hälsofreaks brukar påskina att de har ett bättre förhållandet till kosten än gemene man, men det stämmer verkligen inte, för ingen som vill prestera fysiskt har råd att vara en matslacker. De blir nutritionistas istället... Elitidrottare, multisportare, fitnessfreaks och gymråttor – alla rör de sig på en skala av ätstörningar light och träningsmani.
Hur kan vi då veta det? Jo, för utan en liten störning är det ingen som orkar vara på gymmet 08.30 en söndag, eller åka 20 kilometer längdskidor i 16 minusgrader. Det behöver inte vara ett ångestdrivet beteende, men det handlar definitivt om att undvika ångest.
”Jag mår så bra när jag varit och tränat” heter det, men lika sant är att man mår lite skit om man hoppar över träningen. Man mår bra för att man inte mår dåligt.
Ingen ska ju tro att Gunde Svan tränade på julafton därför att han verkligen behövde det fysiskt – han gjorde det för att få sinnesro och på riktigt kunna njuta av de osaltade nötterna.
Det är ett moment 22 utan tvekan. Med den skräpmatskultur som omger oss är det omöjligt att äta vettigt utan att vara lätt fixerad vid kosten.
Vi är dock sakta men säkert på väg att förbättra utbudet av livsmedel, både ur hälso- och miljöhänseende, och vi individer kan påskynda den utvecklingen varje dag genom de val vi gör. Och har man rätt inställning kan det mycket väl hända att man får lära sig nåt nytt också, som gör det ännu roligare och enklare att förändras.
Som att sojabönor har 36 gram protein på 100 gram, när ägg har 13.
Nu blir problemet istället att lista ut hur man gör sojabönor lika goda som stekta ägg.
Och sånt kan ju vara grymt bra att få lära sig tidigt i livet.
Kanske redan på förskolan?

Benny: Får man fråga vad har du slutat äta, vad du saknar i utbudet idag och vad du har lärt dig att älska under de senaste decennierna av internationaliserat svenskt kök?

NICKLAS BERGLUND

Läs mer