tisdag 12 november
Det är människorna som förbryllar, inte tekniken
Illustration: Maria Wall

Det är människorna som förbryllar, inte tekniken

16 oktober, 2019

Krönika. Alltid är det nåt som debatteras, med förvånansvärd glöd. På senare tid har många trådar handlat om Greta Thunberg, om Ordning och Uppförande (vilket är Anders Ågrens favvoämne) eller kanske den glatt aningslösa och ännu mer framgångsrika familjen Wahlgren.
Och vare sig du följer med noggrant eller inte alls förväntas du prestera en åsikt.
Om allt. Är du för eller emot?

Ifall det nu kan kallas ”debatter”, det som pågår i sociala medier. Så värst mycket dialog är det ju inte tal om, snarare en massa monologer som pågår parallellt – tondövt, högljutt och utan tillstymmelse till eftertanke, eftersom det skulle kunna betraktas som ett tecken på osäkerhet och därmed svaghet i det retoriska barslagsmål som pågår.
Sigge Eklunds förslag att vi bara borde få skriva inlägg kring frågor där vi är osäkra, istället för att hävda sånt vi är tvärsäkra på, har tyvärr inte fått fäste. Den idén har ju annars potential eftersom den bjuder in till dialog och därmed skapar förutsättningar för utveckling.
För inte alls så många år sedan skulle vi ha tagit dagens hysteriska samhällsengagemang som ett friskhetstecken för vår samtid. Att så många gör sin röst hörd, så pass ofta, det borde ju vara nåt bra. Ingen kunde förutse hur målmedvetet vi skulle missbruka nya, digitala möjligheter.
Men, återigen står det klart att det inte är nya tekniker som överraskar – dessa kan vi se utvecklas under många år och sakta men säkert följa mot förverkligande – utan det är hur vi människor sen reagerar och använder ny teknik som är det stora mysteriet.
Det är vad de skarpaste hjärnorna nu försöker förstå sig på – helt vanligt folk!
”Förr satte vi människor på månen, men nu jobbar ’the best and the brightest’ med att locka folk att klicka på en länk” hävdar deppiga old-school-amerikaner.
I den här världen av blixtsnabb information har åsikter blivit viktiga, som en markör för varje person och personlighet. Att vara soffliggare och säga att man inte vill vara med, det går inte. Att hävda att man skulle vilja tänka på saken först? Löjligt.
Vi förväntas hela tiden vara beredda på att leverera en åsikt, och då gärna en tydlig sådan. Börjar du sväva på målet kan du uppfattas som dåligt påläst och i värsta fall betraktas som helt ointresserad av vår omvärld.
Att ta ställning är så klart viktigt. Men måste vi göra det hela tiden? Så fort vi har fått en ny tveksam skärva av information? Så mycket blir ju fel.
Åsikts-stress påverkar oss alla, och vi skickar den pressen tillbaka in i systemet.
Precis som inom kvantfysiken förändras de objekt vi betraktar, av det faktum att vi stirrar på dem, talar om dem, har åsikter. Tempot drivs upp och får pendeln att svänga fram och tillbaka allt mer okontrollerat. Det som är inne ena dagen förkastas nästa dag, och den som är hjälte på måndag är skurk på onsdag.
Förändringarna går så snabbt att det blir både meningslöst och omöjligt att hänga med.
Folk stannar där de är, gräver ner sig och gör skyttegravar bekväma istället. Vem vill upp och irra runt i Ingenmansland, till ingen nytta, där man blir exponerad och antagligen attackerad av bombsäkra åsikter?
Alla möjligheter till att hålla sig välinformerad, och samtala med sina medmänniskor, horisontellt i ett nätverkssamhälle, har förvandlats till ett låst åsikts- och propagandakrig.
Med det här som fond blir det ju lite tveksamt att propagera för strejk före dialog.
Men visst som en sista åtgärd, absolut.
Om det nu är strejk som Greta har hållit på med?
Där går ju åsikterna isär.

Benny: Den här årstiden som snart väntar – som definitivt inte är höst och lika säkert inte vinter heller – som jag brukar bara kalla ”Tjernobyl”, vad ska vi kalla den? Och framförallt hur ska vi överleva ännu en strapats genom mörkaste november?

NICKLAS BERGLUND

Läs mer