lördag 14 december
Man är (förhoppningsvis) inte sämre än att man kan ändra sig
Illustration: Maria Wall

Man är (förhoppningsvis) inte sämre än att man kan ändra sig

18 september, 2019

Krönika. Krönikekollega Benny snubblar utan att veta om det (?) över ett av mina filosofiska favoritämnen de senaste åren – det om hur moral och etik fungerar för ständigt nya generationer av moderna människor.

Jag har kommit fram till att det inte är nåt större fel med att ha HAFT fel – bara man är öppen för att omvärdera tidigare ståndpunkter. Bara man inser att man varit ute och seglat och idag kan lägga till vid en rimligare åsikt.
Fåfänga och stolthet får inte hindra oss. Vi måste alltid vara så bra att vi kan ändra oss – det är egentligen det enda vi kan lova varandra, men det är inte så enkelt som det låter ... att erkänna, först för en själv, att man hängt kvar vid idéer vars bäst-före-datum passerat.
Det är nämligen så att det som en gång var ok plötsligt en dag inte är det längre. Enkelt exempel här är såklart användandet av ordet n-boll. Det finns ingen som helst anledning att använda det om det nu visat sig vara ett skitfult ord och att några tar illa upp.
Då får man ställa om och anpassa sig litegrann.
Samma sak gäller alla överenskommelser – som normer, lagar eller sociala kontrakt. Allt det som till slut summeras till en generell moral.
Vissa sammanslutningar föreslår att det finns etik och moral som är konstant, rätt och riktig. Det här kan ha tangerat korrekt nån gång, när informationsflödet baserade sig på handskrivna biblar, men knappast i nån större utsträckning sen dess, sedan information börjat färdas så mycket snabbare än så.
Många presenterar också idéer om att vi svenskar skulle vara extra duktiga på de här bitarna – därav uttrycket ”svenska värderingar”.
Det här är såklart inte sant heller. Värderingar är okänsliga inför landgränser och de förändras förvånansvärt mycket.
För hundrafem år sedan var det till exempel otänkbart att kvinnor skulle få rösta. I Sverige! Det var med andra ord inte riktigt myndiga, inte fullvärdiga vuxna. Det låter som länge sen men är det inte. Sakta men säkert har vi förstått att det var helt ”uppåt väggarna” (som min mormor skulle ha sagt).
Och när jag först gick och kollade på fantastiska människan och mittbacken Carola Sundström i UIK (frid över ditt glada minne) spelade de enbart 2 x 40 minuter, som om fem extra minuter i Allsvenskan skulle knäcka tjejerna. Damer fick en gång inte heller springa maraton, och att en vaginaägare skulle läsa nyheterna i radion var en gång i tiden en perverterad tanke.
Detta på ämnet rättvisa och jämställdhet.
Mycket har hänt. Vi har läst lite böcker, diskuterat och UTVECKLATS som människor. Ändrat åsikter, först försiktigt, liksom testat oss fram, för att sen verkligen TRO på de nya ståndpunkterna och övertygelserna.
Det här kanske vi inte riktigt känner till. Och, det kan bero på, visar färsk forskning, att vi även här gärna lurar oss själva och förtränger att vi lämnat korkade åsikter bakom oss – att vi flip-floppat som det heter i amerikansk politik, plötsligt bytt åsikt.
Det här fenomenet kan vara viktigt att känna till, annars vi missar chansen att bejaka den här typen av förändring, som är den evolution vi har chansen att vara med om under vår korta tid på jorden.
Jag skulle nu vara en hycklare om jag inte var beredd att själv avslöja någon åsikt som bytt ut under åren. En inställning i en fråga av lite större betydelse där jag gjort ett lappkast.
Då väljer jag (bland en massa saker) att jag pinsamt nog, nån gång i tjugoårsåldern, inte tyckte det var en självklarhet att homosexuella par skulle få adoptera barn. Jag skäms idag över minnet, över att jag ifrågasatte det och kanske kan jag råda bot på det genom att erkänna det här.
Det visar förhoppningsvis att det inte är så farligt att ha haft fel, bara man inte framhärdar av tjurskallighet.
Det är faktiskt skönt att dumpa gamla idéer – och skaffa nya. Vanligtvis skaffar man sig nya bekantskaper också, i samma veva.

Benny: nu är det oundvikligen höst. Hur sker den förändringen hemma hos er, för dig, frugan och katterna?

NICKLAS BERGLUND

Läs mer