lördag 24 augusti
Cleveland – Moses fastighetsklipp

Cleveland – Moses fastighetsklipp

14 augusti, 2019

Artikel. Vikingen Thorkil från Kliflond tog vad han ville ha. Han skulle säkert ha varit stolt över sin ättling Moses, som i ett försök att göra Ohio till en Connecticut-koloni lurade till sig land och fick en stad uppkallad efter sig.

I norra England, i grevskapet Yorkshire, där floden Tees rinner ut i Nordsjön, finns området Cleveland. Som så ofta är fallet med ortnamn är namnet Cleveland en beskrivning av naturen på platsen. Frågan är dock vilken del av områdets varierande natur som beskrivs. Enligt den mest vedertagna förklaringen kommer ortnamnet från det anglosaxiska ordet clif, som senare blev engelskans cliff (”klippa”).
En källa pekar ut den norske kungen Harald Hårdråde som namnets upphovsman – när Harald närmade sig Yorkshires kust var klipporna det första han såg och innan han gick i land för att plundra ska han därför ha kallat området Kliflond (”Klippland”). Och ovedersägligen finns här gott om höga, branta klippor. Men det finns förstås också skrevor mellan klipporna och vissa hävdar att det snarare var dessa klyftor som gav området dess namn – alltså att namnet Cleveland skulle ha med ordet cleave (”klyva”) att göra.

Latin eller lera?
Enligt en annan förklaring kommer Cleve-delen av namnet från det engelska ordet clay (”lera”) och skulle då syfta på de täta lerjordar som också förekommer i området. Ytterligare en förklaring till namnet är att det skulle komma från latinets Caluvium, vilket verkar ha varit romarnas namn på den stad som nu heter Guisborough och som ligger i området Cleveland. Men om namnen Cleveland och Caluvium har med varandra att göra förefaller det mer troligt att det var det naturbeskrivande Cleveland som kom först och att det var romarna som gjorde om namnet när de kom dit.
I klipp- och lerlandet bodde i mitten av 1000-talet den mäktige Thorkil, som kallade sig Thorkil de Cliveland. (Stavningen skiftar, som synes – vid denna tid fanns inget standardiserat skrivsätt.) Detta ska enligt uppgift vara ursprunget till efternamnet Cleveland.
Den välbärgade släkten spred sig och sex sekel senare föddes Moses Cleaveland i Ipswich, en stad längre söderut längs den engelska ostkusten. Han utvandrade till Nordamerika, där han gifte sig med walesiskan Ann Winn. Paret fick tolv barn, varav tydligen tillräckligt många överlevde för att namnet Cleaveland skulle få fäste även på den sidan av Atlanten.

Vass klippare vid sjön
Ett av Moses Cleavelands många barnbarnsbarnbarn hette Moses Cleaveland. Han föddes i staden Canterbury i Connecticut, studerade juridik och blev advokat, militär och politiker. Han var dessutom en av de största aktieägarna i företaget Connecticut Land Company, som ansåg sig äga 12 000 kvadratkilometer mark i ett område som kallades Connecticut Western Reserve (vilket trots namnet inte låg i det som nu är delstaten Connecticut, utan vid Erie-sjöns södra strand i nuvarande Ohio). Denna åsikt delades dock inte av områdets urfolksstammar. I sin egenskap av jurist, militär, politiker och/eller aktieägare skickades Moses Cleaveland dit för att tala dem till rätta. Han gjorde ett klipp och lyckades med hjälp av whisky och glaspärlor ”köpa” landet av ursprungsbefolkningen.
Där Cuyahoga-floden mynnar ut i Erie-sjön tyckte Cleaveland att det var så vackert att han bestämde att en stad skulle grundas. Med tanke på de omgivande träskmarkerna, de bistra vintrarna och att de som drivits bort från området inte var så vänligt inställda till nya bosättare var det från början svårt att övertyga nybyggare om platsens fördelar – första året bodde bara fyra personer i staden (Cleaveland själv återvände aldrig till den vackra plats som fick hans namn). Invånarna kom dock så småningom och Cleveland är nu den 52:a största staden i USA.

Blev bilstad
I Cleveland, liksom i flera andra stora städer runt de Stora sjöarna, har det funnits många biltillverkare. Några av dem uppkallade sina märken efter staden. Namnet Cleveland har således burits av bland annat en elbil som tillverkades under åren runt förra sekelskiftet, en annan elbil som producerades från 1908 till 1910, en bil med en-, två och fyrcylindriga förbränningsmotorer som byggdes i flera olika modeller från 1902 till 1904, en bil som tillverkades från 1904 till 1909 och som kaxigt marknadsfördes som ”bilen som saknar svaga punkter”, en fyrcylindrig minibil som såldes under 1914 samt ett bilmärke som byggdes från 1919 till 1925 och som var en sorts budgetversion av märket Chandler, som Bilar från A till Ö berättade om i vintras.

FREDRIK ANDERSSON

Läs mer