lördag 20 juli
Burträsk eller Benidorm? New York eller Nyåker?
Illustration: Maria Wall

Burträsk eller Benidorm? New York eller Nyåker?

26 juni, 2019

Krönika. Så fort min farsa hörde talas om att någon planerade en utlandsresa ställde han den eventuellt retoriska frågan: ”Då har du alltså redan varit i Burträsk?”

Så klart var det långt ifrån alla som verkligen hade gett Burträsk chansen.
Lika många undrade vad han menade, och om han förhoppningsvis skämtade? För ingen kunde väl på allvar jämföra Burträsk med Benidorm som semestermål.
Vad farsan menade var att vi inte ska avfärda vår närmiljö av ren lathet, per default, enbart för att det är nära dit. Han tyckte det var oförskämt mot vår bygd, och i förlängningen därmed också mot oss själva – att vara så imponerade av allt som kommer någon annanstans ifrån. Han nynnade på en utsliten Jante-melodi, som på ett sätt verkar väldigt hämmande på oss norrlänningar, svenskar och göteborgare, men som också belyser en defekt som därmed kan bekämpas.
Som Håkan Hellström gör i ”Dom där jag kommer från”:

”Det finns en förstaplats
som inte går att nå
för ingen tror att dom är nåt
där jag kommer ifrån.”

Jag använder citatet som en påminnelse om hur mycket som är outforskat och okänt för mig i mitt eget hemlän. Att jag reser runt världen i jakt på nya perspektiv samtidigt som jag dras med stora, vita fläckar här hemma.
Landsbygden till exempel. Den enda kontakt jag har med den är via powerpoints – när välbetalda föreläsare pratar om vikten av ”en fungerande symbios mellan stad och land”. I verkligheten är det decennier sen jag såg insidan av en lagård.
Och när jag tänker tillbaka på sista gången är den mest påtagliga känsla jag kan återkalla rädsla. Från min position tryckt mot väggen – så långt ifrån kossornas rumpor som det gick att komma – överväldigades jag av hur mycket liv som pågick därinne. Så påfrestande mycket fysik och biologi på en och samma gång, att det nästan blev för mycket.
Jag brukar ju hävda att umebor i min generation är av en sällsynt oanvändbar sort. Vi har ingen direkt erfarenhet av storstadsliv, men vet samtidigt jack shit om vildmark, jord- eller skogsbruk. Vi är med andra ord chanslösa i alla miljöerna om det skulle uppstå något slags krisläge.
Vi står mitt emellan utan påtaglig dialekt och hoppas att bli omtyckta. Vi kan jobba med media och med internet, eller driva festivaler som går runt just så pass, men fråga oss för Guds skull inte om någonting riktigt viktigt.
Trots att jag känner till den här bristen är det förtvivlat svårt att göra någonting åt den.
Jag borde verkligen säsongsjobba på en bonngård känner jag, eller kanske en vinter på kibbutz, som alla gjorde på 80-talet. Det ska vara organiskt och jordnära tänker jag, och jag är ju varken lat eller otränad, så jag borde kunna fungera som kroppsarbetare.
Men, det här är ju mest ett tankeexempel. Men det är fortfarande en tanke jag underhåller.
Nästa steg är att vi slutar vi drömma, och istället börjar försvara det invanda, det hemtama – precis som farsan gjorde med sin hemby – för att slippa konfronteras med att vi inte strävar längre. Det är en varningssignal om nåt. Eller mysigt ... beroende på vem du frågar.
Men, än så länge har jag alltså sjukdomsinsikt, vilket ironiskt nog är ett friskhetstecken.
Just nu jobbar båda mina döttrar på trygghetshem, och jag misstänker att den upplevelsen är mer utvecklande än vilken valfri, svindyr webbkurs som helst från Hyper Island.
Deras situation är tyvärr det mest effektiva sättet för utvecklande förändring – att bli påtvingad den. De har inga valmöjligheter, utan måste ta de jobb de kan få, vilket mycket väl kan vara det bästa som hänt dem sen jag slutade som deras innebandytränare.

Benny; det är viktigt att kunna ändra uppfattning i saker. Sånt kallas utveckling! Ge oss de fem viktigaste lappkasten du gjort åsiktsmässigt genom åren.

NICKLAS BERGLUND

Läs mer

Om juridiska ord på bokstaven O

Artikel. Vad är offentlighetsprincipen?
Offentlighetsprincipen innebär att allmänheten och massmedia har rätt till insyn i statens, kommunernas och landstingens verksamhet. Regering och andra myndigheters verksamhet ska med andra ord vara så öppen som möjligt. Offentlighetsprincipen är en viktig princip, som i Sverige skyddas av grundlag.
Enskildas rätt att ta del av allmänna handlingar finns lagstadgad i tryckfrihetsförordningen, vilken är en av våra grundlagar. Att offentlighetsprincipen och rätten att ta del av allmänna handlingar finns i vår grundlag medför särskilt skydd, eftersom svensk grundlag är svårare att ändra än andra lagar.
Offentlighetsprincipen kommer till uttryck på flera sätt, bland annat genom att var och en har rätt att ta del av allmänna handlingar. En allmän handling är en handling som förvaras hos en svensk myndighet och som är inkommen till eller upprättad av myndigheten, till exempel blir en dom en allmän handling när den har meddelats.
Viss information omfattas dock enligt offentlighets- och sekretesslagen av sekretess. När du begär ut en handling gör myndigheten skyndsamt en sekretessprövning. Om myndigheten finner att sekretess gäller får du ett beslut som du kan överklaga. I annat fall lämnas handlingen ut.
Att rättegångar i de flesta fall är offentliga och därmed öppna för allmänheten är också ett uttryck för offentlighetsprincipen.
Tack vare offentlighetsprincipen har du alltså till exempel rätt att från kommunen begära att få se ett beslut, närvara vid en rättegång i domstol eller via Lantmäterimyndigheten få veta vem som äger en fastighet.