lördag 20 juli
Europé som Carl B eller norrlänning som Erik B
Illustration: Maria Wall

Europé som Carl B eller norrlänning som Erik B

15 maj, 2019

Krönika. EU är ju alltid på tapeten. Kan man inte hitta nåt annat att reta upp sig på för dagen, kan man alltid dra till med EU.
Nu är vi dessutom med stormsteg på väg mot EU-valet den 26 maj, som hittills i huvudsak engagerat de politiker som kanske får äran att ränna mellan Bryssel och Strasbourg de närmaste fem åren.

En kort sammanfattning, ifall du varit strängt upptagen med Let’s dance, Premier League eller Ex on the beach den senaste tiden:
I det här valet väljer medborgare i EU:s alla länder vilka som ska representera dem. Parlamentet är den möjlighet vi har att påverka vilka som bestämmer. De här allmänna valen funkar i princip som när vi röstar till kommun och riksdag. Röstkortet har du såklart redan fått hemskickat, och möjligen också sumpat.
Väl på plats i välbekanta vallokaler väljer du det parti du vill ska representerar dig – mest troligt samma som i valen förra hösten – och kryssar också för någons namn, om det är så att du fastnat för nån särskild person.
Även här gäller den regel vi känner igen från riksdagsvalet att partier måste få minst fyra procent av rösterna för att vara påtänkta i Europaparlamentet.
Så när folk säger att de inte riktigt fattar EU-demokratin beror det alltså på en superstark resistens mot information – det är liksom inte krångligt och framförallt inte annorlunda från den parlamentariska version vi har här hemma.
Ska då jag rösta? Ja, absolut. Efter ett decennium av håglös politisk hållning, på gränsen till soffliggande, känner jag idag ... mjna, kanske ingen iver direkt, men i varje fall ett tydligt kall att gå och göra rösten min hörd.
Resultatet av dåligt engagemang bland de invånare som är helt normala har vi sett alldeles för många exempel på runtom i världen.
Men! Känner jag mig som en europé? Njae.
Som Carl Bildt? Tyvärr inte.
För det måste vara härligt att vara honom, lika opåverkad av tidens tand som av flyktiga trender. Förr i tiden var det ju enkelt att reta upp sig på Carl Bildt, men de karaktärsdrag som var irriterande för 30 år sen har alla förvandlats till charmiga, förlåtande egenskaper idag.
Bara att han ser exakt likadan ut 2019 som 1989 är ju en källa till munterhet. Och att han kategoriskt vägrar att ändra på sig är uppfriskande. Han visste bäst förut och han vet bäst idag, det finns ingen anledning att hymla med det, menar Carl, och presenterar sina klokheter litegrann som små presenter till oss normalbegåvade.
Så här i slutet av 10-talet, när de flesta är oerhört inställsamma, blir det befriande med jätte-egot Bildt, som bara inte kan ha fel.
På frågan om eventuell flygskam svarade globetrottern, medlaren i nöden, Carl:
”Problemet är väl att den största delen av världen faktiskt ligger utanför Sverige.”
Känner jag mig då möjligtvis som Erik Bergkvist, den ende politiker från norra Sverige som har en rimlig chans att ta sig in i parlamentet? Ja, en hel del faktiskt.
Vi är båda roliga och över medellängd för att nämna två gemensamma nämnare.
Men! Att maximalt en av Sveriges totalt 20 platser bara kommer att bestyckas av en (1) norrlänning känns ju verkligen tragiskt, och därför inbillar jag mig att vi kommer att samla oss bakom Erik och säkra honom en plats i Bryssel.
Och är du inte sosse kan du trösta dig med att han faktiskt är både klok och underhållande.
Och den egenskapen ska inte underskattas.
Annars finns det en skräck för allt som är kul inom offentlig sektor – eftersom det riskerar att betraktas som oseriöst.
Av goda skäl, i och för sig.
För om nåt finansierat av skattemedel skiter sig, är det säkrast för alla inblandade att man INTE hade det minsta roligt under tiden, för så länge alla haft urtråkigt på vägen har vi svenskar överseende med en helt del misslyckanden.

Benny: Vilka profiler borde egentligen representera oss nere på kontinenten? Vi kan inte enbart förlita oss på politiker för så här viktiga uppgifter. Nominera några vassa profiler, vettja!

NICKLAS BERGLUND

Läs mer

Om juridiska ord på bokstaven O

Artikel. Vad är offentlighetsprincipen?
Offentlighetsprincipen innebär att allmänheten och massmedia har rätt till insyn i statens, kommunernas och landstingens verksamhet. Regering och andra myndigheters verksamhet ska med andra ord vara så öppen som möjligt. Offentlighetsprincipen är en viktig princip, som i Sverige skyddas av grundlag.
Enskildas rätt att ta del av allmänna handlingar finns lagstadgad i tryckfrihetsförordningen, vilken är en av våra grundlagar. Att offentlighetsprincipen och rätten att ta del av allmänna handlingar finns i vår grundlag medför särskilt skydd, eftersom svensk grundlag är svårare att ändra än andra lagar.
Offentlighetsprincipen kommer till uttryck på flera sätt, bland annat genom att var och en har rätt att ta del av allmänna handlingar. En allmän handling är en handling som förvaras hos en svensk myndighet och som är inkommen till eller upprättad av myndigheten, till exempel blir en dom en allmän handling när den har meddelats.
Viss information omfattas dock enligt offentlighets- och sekretesslagen av sekretess. När du begär ut en handling gör myndigheten skyndsamt en sekretessprövning. Om myndigheten finner att sekretess gäller får du ett beslut som du kan överklaga. I annat fall lämnas handlingen ut.
Att rättegångar i de flesta fall är offentliga och därmed öppna för allmänheten är också ett uttryck för offentlighetsprincipen.
Tack vare offentlighetsprincipen har du alltså till exempel rätt att från kommunen begära att få se ett beslut, närvara vid en rättegång i domstol eller via Lantmäterimyndigheten få veta vem som äger en fastighet.