torsdag 23 maj
Klimatångestterapi och koldioxidbantning
Illustration: Maria Wall

Klimatångestterapi och koldioxidbantning

30 april, 2019

Krönika. Miljön är ju verkligen i fokus. Som den bör vara. ”Top of mind” som det kallas på reklambyrå-engelska, vilket råkar vara ett bra uttryck i det här avseendet, eftersom miljön ännu tar större plats i vårt medvetande än i vårt handlande.

Och skulle vi råka glömma miljön en stund så dyker fröken Thunberg upp i våra flöden och ser sådär klok och uppfordrande ut, och vi kommer på att hon såklart har rätt.
Hon har rätt. Och vi har vanligtvis fel.
Men vi bär med oss problemet hela tiden, och mer och mer klarar vi av att äga frågan.
Inför varje beslut så analyserar vi vilken klimatpåverkan valet kommer att innebära. Eller, rättare sagt, vi väger in hur mycket ångest valet kommer att ge oss.
Så var det inte riktigt för tio år sedan, och det här är bra. Det är så här saker utvecklas, och vi försöker fortfarande sätta fötterna rätt. Exakt hur mycket ska vi förändra, och exakt när måste det här egentligen ske? Hur mycket ska vi lägga på sopsortering och är det ok att flyga om man kommit över en jäkla drömlägenhet i Barcelona via Air BnB?
Man vill bidra, men ej heller överreagera.
Ibland känns det som att vi klimatkompenserar genom att må uppriktigt dåligt över de val som vi vet inte är de bästa ur klimathänseende – i brist på bättre verktyg.
Men den här typen av gottgörelse är väl bara aktuell under en övergångsperiod tänker jag. ”Sen”, nån gång i framtiden, hoppas vi ha gått i mål, blivit helt färdiga med den här omställningen.
Men, då misstar vi oss isåfall också.
Förändring blir aldrig klar. Det enda som händer ibland är att människor som deltar i processen dör. Förändring har evigt liv.
Det kan låta lite jobbigt, men är i verkligheten någonting positivt. Det är den här naturlagen som garanterar att vi ständigt blir bättre. Tyvärr är kontinuerlig förbättring inte en bonus när det handlar om klimatet, utan en förutsättning för att planeten ska överleva alla dåliga beslut som tagits och fortfarande tas.
Under tiden försöker vi hitta sätt att parera biverkningarna. Det går att ta kurser i ”klimatångestterapi” och även i ”koldioxidbantning”.
Vad vi egentligen vill ha är kloka råd och praktiska tips som vi kan börja använda. Som är rimliga, och inte alltför extrema, för då är risken att vi skjuter upp genomförandet, på obestämd framtid.
Detta resonemang för mig till din direkta fråga: om huruvida jag ska skaffa mig en elcykel – som om det vore en miljövänlig insats?!
En cykel förlorar ju det mesta av sina uppenbara fördelar om vi adderar eldrift på den. Så himla miljövänlig är ju inte ens den grönaste elen att den är bättre än fysisk ansträngning. Så om vi ska konvertera till el bör det ju vara från fossila bränslen och inte från nyttig muskelkraft.
Det betyder att jag inte kommer att skaffa en elcykel. Däremot gärna en elbil. Jag har kört en Tesla, som längst mellan Stockholm och Umeå, och även om det är lite ovant och upplevs lite skört med att planera sina laddningar skiljer sig den tillvaron inte från fossila förare i glesbygd som måste tänka efter före.
Mest sugen är jag på Volvos superfina elbil Polestar som i alla fall KÄNNS som en Volvo till 100 procent. Men eftersom utveckling hela tiden pågår, som vi konstaterat här ovan, blir det väl snart omöjligt att ta så stora beslut som bilar, eftersom det på mobil-manér alltid kommer en ny, ännu bättre version, nästa vecka.
Men elbilen är ju ett steg i rätt riktning, en riktning som Tesla visade och nu Volvo följer.
Och förhoppningsvis stämmer det som Bill Clinton en gång sa om USA:
”There is nothing wrong with America that cannot be cured with what is right in America.”
I ett globalt perspektiv skulle det då bli: det finns ingenting som är så fel med vår civilisation som det som är bra med vår civilisation inte kan fixa.

Benny: Vi har digitaliserat en massa de senaste decennierna, och många blir mätta och matta av det. Finns det saker vi borde uppleva analogt igen? Ge oss tips på analoga grejer!

NICKLAS BERGLUND

Läs mer

Om juridiska begrepp på bokstaven K

Artikel. Vad är ett kommanditbolag?
Många känner till bolagsformen handelsbolag, men kommanditbolag är en inte lika känd bolagsform. Ett kommanditbolag är en form av handelsbolag med några viktiga skillnader.
Både kommanditbolag och handelsbolag har två eller flera delägare, bolagsmän. I handelsbolaget är bolagsmännen primärt personligt, solidariskt ansvariga för bolagets skulder. Att bolagsmännens ansvar är solidariskt betyder att varje bolagsman ensam kan behöva betala alla handelsbolagets skulder. Bolagsmannen som nödgades betala handelsbolagets skulder kan sedan i sin tur regressa, det vill säga begära att övriga bolagsmän betalar sin del av skulden.
Om ni hellre vill att en av bolagsmännen ska vara ”ansvarig” för bolaget och övriga främst bidra genom finansiering, arbete eller på annat sätt kan ett kommanditbolag vara ett alternativ till handelsbolag. I ett kommanditbolag är risk och ansvar fördelat olika mellan bolagsmännen. I kommanditbolaget har en eller flera bolagsmän, så kallade kommanditdelägare, endast ansvar för det belopp vederbörande har satt in eller åtagit sig att sätta in i bolaget, vilket till exempel kan vara tio kronor. Även kommanditdelägarens delaktighet i kommanditbolagets drift är begränsad. En kommanditdelägare har, om bolagsmännen inte avtalat om annat, till skillnad från vad som gäller för handelsbolag inte rätt att ta del i förvaltningen av bolagets angelägenheter.
Den bolagsman som har obegränsat ansvar för kommanditbolagets skulder kallas för komplementär, vilken alltid måste finnas i ett kommanditbolag. En fordringsägare kan kräva betalning direkt av en bolagsman i ett handelsbolag eller en komplementär, men inte av en kommanditdelägare i ett kommanditbolag.
Sammanfattningsvis är ett kommanditbolag en bolagsform i de fall inte alla bolagsmän vill ha lika stort ansvar för bolagets skulder.