torsdag 23 maj
Bilar från A till Ö: Chenard-Walcker – från sportbil till skåpbil

Bilar från A till Ö: Chenard-Walcker – från sportbil till skåpbil

6 mars, 2019

Artikel. Det är vanligt att flera biltillverkare hjälps åt med att utveckla en ny bil. Sedan sätter varje tillverkare sitt eget emblem på kylargrillen och sitt eget modellnamn på bakluckan. Denna företeelse, som nuförtiden kallas badge engineering, är inget nytt inom bilbyggarbranschen. Biltillverkare har alltid sökt sätt att spara pengar, bland annat genom att dela delar. Men för det franska märket Chenard-Walcker kanske kostnadskontrollen gick för långt.

Cykeltillverkaren Ernest Chenard (1861-1922) och gruvdriftsingenjören Henri Walcker (1877-1912) grundade 1899 företaget Chenard-Walcker i Asnières-sur-Seine i utkanten av Paris. Under företagets första år tillverkades trehjuliga cyklar med motor, men strax efter sekelskiftet kom företagets första bil. Den hade en tvåcylindrig motor som drev på bakhjulen via en säregen kraftöverföring. Från växellådan gick två kardanaxlar till bakhjulen – en till varje hjul.
Efter en ganska trög start började hjulen snurra allt fortare för företaget och under 1905 tillverkade man ungefär 400 bilar. År 1906 blev bilbyggarfirman ett aktiebolag och flyttade till nya, större lokaler i närbelägna Gennevilliers. Samma år började man använda fyrcylindriga motorer i de flesta av sina vagnar. Karosserna, som tidigare byggts i trä, tillverkades från 1907 av stål.
När Chenard-Walcker fick i uppdrag att tillverka ett antal taxibilar som skulle användas i Paris fick företaget upp farten ytterligare. Vid första världskrigets utbrott var företaget Frankrikes nionde största biltillverkare. Och efter kriget skördade Chenard-Walcker ännu större framgångar.

Banbrytande bansegrare
Ernest Chenard dog 1922, men sonen Lucien tog hans plats och grundarens frånfälle verkar inte ha bromsat bolagets framfart. Samma år presenterades en ny modell med trelitersmotor med överliggande kamaxel. Året efter, 1923, vann företagets förare det allra första Le Mans-loppet. Detta bidrog naturligtvis till märkets popularitet och 1925 var Chenard-Walcker Frankrikes fjärde största biltillverkare. Man byggde då ofattbara hundra bilar om dagen.
Detta var märkets storhetstid, men snart började den vilda jakten på francsen. Chenard-Walcker började 1927 samarbeta med de franska biltillverkarna Delahaye och Rosengart. Genom att de tre använde samma komponenter skulle bilbyggandet bli billigare. Samarbetet upphörde 1931, men några år senare började Chenard-Walker i stället samverka med kaross- och kylartillverkaren Chausson (som för övrigt också hade sitt ursprung i Asnières). Chausson producerade karossen till 1935 års Chenard-Walcker. Detta var en modern och tekniskt avancerad bil med framhjulsdrift. Men dess kaross förekom också på bilar av annat märke, vilket verkar ha gjort bilköparna tveksamma. Den bil som vann kampen om de franska kunder som föredrog framhjulsdrift blev i stället Citroëns Traction Avant.
Kanske blev detta samarbete början till slutet för Chenard-Walcker. Hur som helst, året därpå togs samarbetet så att säga till en ny nivå när Chausson helt enkelt köpte upp Chenard-Walcker (som dock fick finnas kvar som bilmärke).

Vinnare blev varubil
Som den minnesgoda läsaren kanske minns handlade Bilar från A till Ö nyligen om just Chausson. Det berättades då att den franska personbilstillverkningen i stort sett upphörde under andra världskriget men att Chausson i hemlighet planerade att när kriget var slut börja tillverka en liten tvåsitsig personbil. Stål var dock en bristvara även efter kriget och den franska staten ansåg att Chausson borde använda det stål som fanns till bussar i stället för personbilar.
Ett liknande öde – alltså att nyttiga fordon fick företräde framför onödiga personbilar – mötte märket Chenard-Walcker. Under kriget hade Chenard-Walcker utvecklat en liten skåpbil som skulle kunna användas som ambulans. Efter kriget minskade lyckligtvis behovet av ambulanser, men skåpbilen kunde ju också användas som varubil. Chenard-Walcker koncentrerade sig efter kriget på denna skåpbil och återvände aldrig till personbilsproduktion. Det sportbilsmärke som segrat i det första Le Mans-racet fick alltså finna sig i att bli ett varubilsvarumärke
Som bilmärke fanns Chenard-Walcker kvar fram till 1950, då personbilsproducenten Peugeot köpte upp Chausson, och därmed även Chenard-Walcker. Peugeot tyckte att Chenard-Walckers varubil var en utmärkt produkt och fortsatte tillverka den. Men då var det förstås en Peugeot.

FREDRIK ANDERSSON

Läs mer

Om juridiska begrepp på bokstaven K

Artikel. Vad är ett kommanditbolag?
Många känner till bolagsformen handelsbolag, men kommanditbolag är en inte lika känd bolagsform. Ett kommanditbolag är en form av handelsbolag med några viktiga skillnader.
Både kommanditbolag och handelsbolag har två eller flera delägare, bolagsmän. I handelsbolaget är bolagsmännen primärt personligt, solidariskt ansvariga för bolagets skulder. Att bolagsmännens ansvar är solidariskt betyder att varje bolagsman ensam kan behöva betala alla handelsbolagets skulder. Bolagsmannen som nödgades betala handelsbolagets skulder kan sedan i sin tur regressa, det vill säga begära att övriga bolagsmän betalar sin del av skulden.
Om ni hellre vill att en av bolagsmännen ska vara ”ansvarig” för bolaget och övriga främst bidra genom finansiering, arbete eller på annat sätt kan ett kommanditbolag vara ett alternativ till handelsbolag. I ett kommanditbolag är risk och ansvar fördelat olika mellan bolagsmännen. I kommanditbolaget har en eller flera bolagsmän, så kallade kommanditdelägare, endast ansvar för det belopp vederbörande har satt in eller åtagit sig att sätta in i bolaget, vilket till exempel kan vara tio kronor. Även kommanditdelägarens delaktighet i kommanditbolagets drift är begränsad. En kommanditdelägare har, om bolagsmännen inte avtalat om annat, till skillnad från vad som gäller för handelsbolag inte rätt att ta del i förvaltningen av bolagets angelägenheter.
Den bolagsman som har obegränsat ansvar för kommanditbolagets skulder kallas för komplementär, vilken alltid måste finnas i ett kommanditbolag. En fordringsägare kan kräva betalning direkt av en bolagsman i ett handelsbolag eller en komplementär, men inte av en kommanditdelägare i ett kommanditbolag.
Sammanfattningsvis är ett kommanditbolag en bolagsform i de fall inte alla bolagsmän vill ha lika stort ansvar för bolagets skulder.