torsdag 23 maj
Vi känner till priset på allt, men inte värdet på nåt
Illustration: Maria Wall

Vi känner till priset på allt, men inte värdet på nåt

20 februari, 2019

Krönika. Benny vill att jag filosoferar kring den eviga frågan om att betala eller inte betala.
Gärna, säger jag.

Det är, precis som Herr Karlsson påpekar, ytterst problematiskt för alla välsmorda internetentreprenörer att ta betalt för sina fiffiga produkter och tjänster som de erbjuder oss.
Jag har använt Elvis-exemplet förr, för att förklara varför betalningsviljan kanske inte är den högsta på 2000-talet. För 75 år sen, när Elvis hade spelat in en singel i Sun Studios i Memphis, var det ju alldeles uppenbart ett projekt att frakta den fysiska produkten hela vägen till Burmans Musik. Det var enkelt att förstå varför den stenkakan kostade en slant. Det var tydligt att det fanns ett värde investerat i bakeliten.
Idag är det inte lika enkelt att motivera kostnader, och därtill är det nästan omöjligt att förstå sig på fölk, användarna av dessa prylar.
Ny teknik bjuder sällan på överraskningar. Den förutspås komma, av Gartners hype-kurva och av hundratusentals tomasagerbergare runt om i världen, lite senare gör den det – ganska precis i den utformning som förväntades – men den påverkar inte alltid på det tänkta sättet, och det beror på att ingen kan beräkna hur vi människor reagerar.
Jag till exempel har spelat Wordfeud med glädje och övertygelse ända sen det kom, men trots ett försvinnande lågt pris och en busenkel betalningsprocess för en rad användbara extra-tjänster har jag ännu inte betalt för att slippa den jobbiga reklamen. Jag kan omöjligt förklara varför.
Alla globala internetentreprenörer har ju sedan länge passerat den här idén, om att kreti och pleti ska lyckas hosta upp pengar. De by-passar det upplägget och säljer oss användare istället.
Du är varan som blir såld i precis alla relationer där du inte betalar – och antagligen de gånger du gör rätt för dig också.
Vi har ju förstått hur Facebook gjort fasansfulla övertramp på vår integritet – saker de looooovat dyrt och heligt att aldrig göra, information de försäkrat oss att aldrig sälja vidare.
Det enda som är konstigare än det sveket är hur lite vi bryr oss.
Man gitter liksom inte. Det är ju så mycket annat som är falskt och fel, mer fysiska, påtagliga saker, både i våra liv och i den stora världen, att såna här digitala snedsteg tillåts passera.
Nu närmar vi oss nästa stora, moderna gåta – mängden reklamfilmer som spelbolagen lyckas producera och sända! Utöver att de, som alla typer av casinon, är en lukrativ business har de tydligen en ännu större källa till inkomster. Den stora varan erbjuder spelarna själva, i utbyte mot bonuspengar att spela för, nämligen direkt access till datan på det kort som användaren kopplar till spelkontot för att komma åt sina free spins.
Snart är den gissningslek som brukar kallas reklam och masskommunikation över, när alla öppet redovisar vad de köper och vad de vill ha, till ”spelbolagen” som mer än gärna säljer den datan vidare.
Det finns ett fyndigt uttryck på engelska, som ska få oss att ifrågasätta vår syn på pengar och ägande i en cynisk kapitalistisk värld, antar jag:
”We know the price of everything and the value of nothing.”
Idag tänker man ju att ”om det ändå vore så väl”. Det är nästan med nostalgi man betraktar det tillståndet, idag när vi är tvärsäkra på det mesta och osäkra på allt.
Så för att till slut svara på din fråga Benny, är min rekommendation att vi enbart betalar för sånt vi verkligen gillar, och att vi inte använder inte tjänster och saker bara för att de är gratis.
Kolla upp om de är sympatiska på nåt sätt, och bli aldrig kund förrän du vet om de bidrar med nåt vettigt.
Och! Fortsätt var irrationell! Ska internetjättarna behålla sina triljarder i börsvärde ska de åtminstone få lite huvudvärk under tiden.

Benny: Pendeln har redan börjat svänga tillbaka mot mer analoga upplevelser, som motvikt till all digitalisering. Spana lite i framtiden! Vilka aktiviteter tror du går från digitalt till analogt inom en snart framtid?

NICKLAS BERGLUND

Läs mer

Om juridiska begrepp på bokstaven K

Artikel. Vad är ett kommanditbolag?
Många känner till bolagsformen handelsbolag, men kommanditbolag är en inte lika känd bolagsform. Ett kommanditbolag är en form av handelsbolag med några viktiga skillnader.
Både kommanditbolag och handelsbolag har två eller flera delägare, bolagsmän. I handelsbolaget är bolagsmännen primärt personligt, solidariskt ansvariga för bolagets skulder. Att bolagsmännens ansvar är solidariskt betyder att varje bolagsman ensam kan behöva betala alla handelsbolagets skulder. Bolagsmannen som nödgades betala handelsbolagets skulder kan sedan i sin tur regressa, det vill säga begära att övriga bolagsmän betalar sin del av skulden.
Om ni hellre vill att en av bolagsmännen ska vara ”ansvarig” för bolaget och övriga främst bidra genom finansiering, arbete eller på annat sätt kan ett kommanditbolag vara ett alternativ till handelsbolag. I ett kommanditbolag är risk och ansvar fördelat olika mellan bolagsmännen. I kommanditbolaget har en eller flera bolagsmän, så kallade kommanditdelägare, endast ansvar för det belopp vederbörande har satt in eller åtagit sig att sätta in i bolaget, vilket till exempel kan vara tio kronor. Även kommanditdelägarens delaktighet i kommanditbolagets drift är begränsad. En kommanditdelägare har, om bolagsmännen inte avtalat om annat, till skillnad från vad som gäller för handelsbolag inte rätt att ta del i förvaltningen av bolagets angelägenheter.
Den bolagsman som har obegränsat ansvar för kommanditbolagets skulder kallas för komplementär, vilken alltid måste finnas i ett kommanditbolag. En fordringsägare kan kräva betalning direkt av en bolagsman i ett handelsbolag eller en komplementär, men inte av en kommanditdelägare i ett kommanditbolag.
Sammanfattningsvis är ett kommanditbolag en bolagsform i de fall inte alla bolagsmän vill ha lika stort ansvar för bolagets skulder.