tisdag 19 februari
Bilar från A till Ö: Charger – laddad för lopp

Bilar från A till Ö: Charger – laddad för lopp

6 februari, 2019

Artikel. En stridshäst som trots att den varit lite sen i starten skulle rusa förbi konkurrenterna på upploppet och vinna racet. Detta uppdrag fick ponnybilen Dodge Charger när den skickades ut på banan.

Dragracing eller street racing är en sorts sport som går ut på att två bilförare startar samtidigt och kör rakt fram i en fjärdedels engelsk mil (402 meter). Den som först korsar mållinjen har vunnit.
För att bli framgångsrik i denna sport är det naturligtvis en fördel att kunna växla upp i exakt rätt ögonblick, ha en motorstark bil samt att veta hur man gör för att få ner hästkrafterna i asfalten (så att hjulen inte bara slirar). Men den som ser filmer om denna amerikanska kulturyttring (till exempel The Fast and the Furious) lär sig att det inte bara handlar om att ha den snabbaste bilen – det gäller också för förarna att framstå som tuffa, göra mycket väsen av sig och psyka motståndaren. Och samma sak verkar ha gällt för de biltillverkare som byggde de muskelbilar som förknippades med dragracingen.

Munhöggs med modellnamnen
Den ”ursprungliga” muskelbilen, Ford Mustang, hade visserligen ett ganska gulligt namn (bilmodellen var uppkallad efter en ras nordamerikanska vildhästar och det var detta som också gav upphov till den lite skämtsamma benämningen pony cars på denna typ av bilar), men dess konkurrenter tävlade inte bara om att ha de starkaste motorerna och den mest aggressiva formgivningen utan även om att ha det uppkäftigaste modellnamnet. Rovdjur var populära i muskelbilsnamngivningen. Plymouths Barracuda var en farlig fisk som skulle nafsa mustangen i bakhasorna. Mercurys muskelbil kallades Cougar (”puma” eller ”bergslejon”) och Pontiac beskrev sin GTO som en tiger. Senare kom reptiler som Dodge Viper (”huggorm”) och den zoologiska sensationen Ford Falcon Cobra (”falkkobra”). När Chevrolet skulle presentera sin ponnybil ryktades det att den skulle kallas Panther (”panter”). Den fick i själva verket namnet Camaro, ett påhittat ord som inte verkade betyda något. Ford föreslog försmädligt att det var en sorts räka. Men när journalisterna frågade Chevrolet vad en camaro egentligen var för något fick de svaret: ”Ett litet, elakt djur som äter mustanger”.
Den ponnybil som Dodge presenterade 1966 fick namnet Charger. Det engelska ordet charger kan översättas på många olika sätt – det betyder bland annat ”stort serveringsfat”. Att ordet är laddat med så många olika betydelser, beror på att ordet kommer från verbet charge som betyder bland annat ”ladda” eller ”lasta”. Och ladda eller lasta, det är ju något som man kan göra med nästan allt (till exempel ett fat).

Laddbar lastbil
Ordet charge kommer via franskans charger från senlatinets carricare (”ladda” eller ”lasta”), som i sin tur kommer från latinets carrus, som betyder ”vagn” (det vill säga en anordning som är gjord för att lastas). Att en bil bär ett namn som kommer från ett ord som betyder ”vagn” låter förstås förnuftigt. Men det var knappast så Dodge resonerade när bilen fick sitt namn. Inte heller torde man ha tänkt på serveringsfat. Nej, det var troligen den speciella betydelsen ”stridshäst” som avsågs. Denna betydelse hänger ihop med att verbet charge kan betyda sådant som ”anfalla”, ”storma fram mot”, ”göra chock mot” eller ”rusa på”, vilket stämmer bra med Dodge Chargers uppgift – att utmana de övriga ponnybilarna. Namnet passar dessutom bra ihop med modellnamnet Challenger, en utmanare som Dodge lanserade några år efter Charger. Dessa båda ponnybilar kom att bli parhästar och efter att ha legat i träda några årtionden används de båda namnen nu igen
Miriam Makrewitz, kommunikationsansvarig hos Dodge-generalagenten AEC Europe GmbH i München, har hjälpt mig att leta efter dokumentation om hur det gick till när Dodge Charger fick sitt namn någon gång i mitten av sextiotalet. Några officiella dokument från den tiden har hon inte lyckats hitta inom Fiat Chrysler Automobiles (den koncern som äger märket Dodge), men hon håller det för sannolikt att det var just betydelsen ”stridshäst” som användes – vilket kanske också skulle framkalla associationer till hästkrafter.
Modellnamnet Charger (och Charger 1) har också använts av det brittiska företaget Embeesea (vars namn är ett skojfriskt sätt att skriva det engelska uttalet av bokstäverna MBC, som är initialerna i namnet på företagets grundare Michael B Carlton). Embeesea Charger/Charger 1 var en så kallad kit car (byggsatsbil) som företaget under slutet av 1970-talet och början av 1980-talet byggde på bottenplattan från Volkswagen Typ 1.

FREDRIK ANDERSSON

Läs mer

Juridik från A till Ö: Om juridiska begrepp på bokstaven D

Artikel. Dolus
Inom juridiken finns en mängd olika lagar som brukar delas in i olika rättsområden, till exempel avtalsrätt, köprätt, fastighetsrätt, familjerätt och skadeståndsrätt. Straffrätten avser gärningar som statsmakten vill förhindra, det vill säga brott och deras påföljder såsom fängelse, böter eller villkorlig dom.
För att kunna döma någon för ett straffrättsligt brott är det viktigt att utreda om personen har begått gärningen uppsåtligen. Med uppsåt menas att personen som begått brottet ska ha förstått vad personen gjort och handlat med vilja. Inom juridiken används ibland det latinska begreppet dolus som en synonym för uppsåt.
Har personen inte haft uppsåt att utföra den brottsliga gärningen kan personen inte heller bli dömd för ett uppsåtligt brott, till exempel mord. Om det är ett så kallat oaktsamhetsbrott, till exempel vållande till annans död, krävs inte uppsåt utan istället krävs att personen varit oaktsam, ett begrepp jag beskrivit i förra krönikan om culpa. Se härom www.nywa.nu eller www.bilobostad.se.
Skillnaden mellan ett oaktsamhetsbrott och ett uppsåtligt brott kan förklaras genom följande exempel. Pelle och Olle är på väg hem från krogen en kväll. Pelle blir arg på Olle och knuffar in Olle i en lyktstolpe, varpå Olle skadar sig. I en sådan situation har Pelle haft vilja att skada Olle och kan därför anses ha haft uppsåt med sin handling, varför han skulle kunna bli dömd för misshandel.
Hade Pelle istället haft för avsikt att skoja med sin vän Olle när han knuffade honom mot en snödriva men Olle ramlade in en lyktstolpe och skadade sig, hade Pelle inte haft vilja att skada Olle. I det fallet kan Pelle istället ha gjort sig skyldig till vållande till kroppsskada, det vill säga Pelle har varit oaktsam i sitt agerande.