tisdag 23 april
Frukost-mobben-lobbyn är en mäktig kraft

Frukost-mobben-lobbyn är en mäktig kraft

23 januari, 2019

Krönika. Det jag snart ska erkänna påminner en del om att inte gilla pannkakor (vilket jag heller inte gör). Det är som att inte tycka om valpar, sol och bad, eller läsk.
Jag är inte särskilt förtjust i hotellfrukostar, utan ställer mig nyktert och öppet tveksam.

Främst beror det här på att jag inte triggas av matberg före klockan 19.00. Tolv timmar tidigare, i arla morgonstund, när huvudet bara just är vaket, och många delar av kroppen fortfarande sover, är det märkligt, borderline groteskt, att pula ner en massa materia som måste tas omhand, när så mycket annat fortfarande står kvar på kroppens att-göra-lista.
Man har ju heller inte rört en fena de senaste sju-åtta timmarna, så behovet av gröt, vattenmelon, yoghurt och bär, amerikanska pannkakor med lönnsirap, pastej, rostfrallor, lax, rökt skinka, juice, bacon, äggröra, korvar och bönor verkar en smula överdrivet.
Först av allt vill jag ha kaffe. Och en snus. Men eftersom jag slutat snusa så får jag nuförtiden nöja mig med kaffe och en ONICO. Vilket är helt okej det med, faktiskt – nyttigare såklart men märkligt nog inte billigare! Tvärtom. Tydligen är tobak en oerhört billig råvara eftersom till och med de odefinierade ”växtfibrer” som ersätter i fusk-snuset lyckas pressa upp priset på Onicon.
Efter ett trevlig uppvak – förhoppningsvis tillbaka i sängen – med kaffe, ”snus”, senaste nytt och Wordfeud kan jag börja fundera på nåt matigare. Leverpastej är ju gott, gärna på hårdbröd. Men, det känns lite futtigt när hotellfrullen erbjuder en hel symfoniorkester av smaker och texturer, vilket helt klart uppmuntrar till okynnesätande. Även jag, när jag var yngre, plockade på mig frukostmaterial för att passa in – men det har jag slutat med idag, ett av alldeles för få bidrag från mig till hållbarhetsarbetet.
Och kan jag ta på mig nån ära alls, för att jag avstår matorgier på mornarna, när jag inte ens är sugen? Jag tror inte det va? Och därmed är jag kvar i Oscar Wildes konstaterande: ”Jag kan motstå allt – utom frestelser”.
Min hotellfrukost är idag sparsmakad, och likadan varje gång.
En rostfralla med skinka, ost och paprika och/eller tomat.
Nåt slags melon (om jag råkar passera och det inte är kö eller minsta stökigt).
Lite bacon och en halv portion äggrörabesvikelse.
Ett glas juice.
Kaffe.
Att kunna reproducera den här frukosten – oavsett var man befinner sig – går ju faktiskt. Hotellfrukostar blev globala långt före mode och subkulturer, eftersom vi människor älskar att känna igen oss, och har osäkerhetsreduktionen som livsåskådning, inte minst när det gäller mat.
Därför är hotellfrukostar traditionella. Saker och ting ska vara på ett särskilt sätt – gärna som det alltid varit, det förväntar sig gästerna nämligen.
Den här konservativa inställningen är dessutom särskilt vanlig hos folk som bor ofta på hotell – som antingen har råd att betala själva eller har en organisation eller en valkrets som betalar notan.
Det beror i sin tur på att den som HAR gärna konserverar de strukturer som GETT, för att maximera chansen till att fortsätta FÅ. Lägg därtill en hord ilskna, lediga svennar som sällan bor på hotell – tror ni att de kommer att se genom fingrarna om det börjar glesna i buffén?
Knappast!
Och därför blir frukostmobben en mäktig motståndare, för vem som helst. Till och med Petter Stordalen. Hans Comfort-kedja försökte ju plocka bort bacon och korv från frukostserveringen för nåt år sen – av rimliga miljöskäl – men blev helt överkörda av frukost-mobben-lobbyn.
Ytterligare ett bevis för att vi människor hatar att bli av med saker.
Särskilt godsaker.

Benny: När vi reser så lär vi oss massor om andra människor och kulturer, men också nåt om oss själva och Sverige. Vad har du saknat mest och minst med Svedala när du varit på bortaplan så länge?

NICKLAS BERGLUND

Läs mer