tisdag 19 februari

Juridik från A till Ö: Om juridiska begrepp på bokstaven B

16 januari, 2019

Artikel. Bastubadarprincipen
Bastubadarprincipen är ett juridiskt begrepp som finns inom arbetsrätten. Ursprunget är ett rättsfall från 1978 där en fabriksarbetare under arbetstid lämnat maskiner och utrustning igång utan uppsikt medan han badade bastu.
Vid upptäckten av att fabriksarbetaren satt i bastun och att fabriksutrustningen var obevakad valde arbetsgivaren att omplacera arbetaren till ett mindre kvalificerat jobb bestående av att rensa utanför fabriken för mindre lön.
Tvist uppkom mellan arbetsgivaren och fabriksarbetaren i frågan om en omplacering till ett jobb som så vitt skilde sig från fabriksarbetarens tidigare arbetsuppgifter, skulle anses motsvara en uppsägning. Om domstolen skulle svara ja på frågan skulle följden bli att beslutet kunde underkastas rättslig prövning.
Arbetsdomstolen ansåg att så var fallet. Principen var att det skulle krävas att det föreligger godtagbara skäl för att en omplacering ska få ske, om den är så pass omfattande att den kan liknas med uppsägning.
Arbetsdomstolens princip och resonemang i AD 1978 nr. 89 s. 12 skulle komma att döpas efter fabriksarbetarens bastubadande. På så vis fick en av arbetsrättens mest kända begrepp, bastubadarprincipen, sitt namn.

Borgen
Reglerna om borgen finns i Handelsbalken som är från 1734, vilken är en av Sverige äldsta fortfarande gällande lagar.
Att gå i borgen innebär att en person, borgensmannen, åtar sig att ansvara för att en annan person, gäldenären (låntagaren), ska betala vad denne är skyldig till den person som har rätt till det, borgenären (långivaren).
Vanligtvis är det en penningskuld, d.v.s. gäldenären har lånat pengar av borgenären. Om låntagaren inte kan betala lånet är borgensmannen skyldig att betala.
Ett exempel kan vara att en person vill köpa en bil för 300 000 kr och därför måste låna pengar av en bank. För att banken ska känna sig trygg med att lämna krediten vill banken kanske ha en säkerhet i form av borgen. Om bilköparens (låntagarens) föräldrar ingår borgen för lånet är de såsom borgensmän skyldiga att betala lånet om barnet inte kan betala.
Det finns två olika typer av borgensförbindelser, enkel borgen och proprieborgen.
Enkel borgen innebär att banken först måste vända sig till låntagaren och kräva betalt. Först när det är konstaterat omöjligt att få betalt av låntagaren, kan långivaren t.ex. en bank, företag eller privatperson vända sig till borgensmannen.
Med proprieborgen menas att långivaren direkt kan vända sig till borgensmannen för att kräva ut pengarna utan att först vända sig till låntagaren. Proprieborgen är den vanligaste typen av borgensåtagande. Skälet är att långivare direkt kan kräva borgensmannen på betalning, d.v.s. långivaren behöver inte vända sig till kronofogden för att konstatera att långivaren saknar betalningsförmåga innan.
Det finns ett ordspråk som lyder ”att gå i borgen är att gå i sorgen”. Ordspråket kan tyckas hårt, men det speglar de betydande risker du bör överväga innan du åtar dig en borgensförbindelse.
Sammanfattningsvis, fundera noga innan du skriver på en borgenshandling och vilket belopp du vill och klarar av att betala för låntagarens skuld. Med andra ord, har du betalningsförmåga och betalningsvilja att betala låntagarens skuld?

Bonus Pater Familias
Begreppet är latin och betyder på svenska, den gode familjefadern. Begreppet Bonus Pater Familias härstammar från den gamla romerska rätten, och har långt in i modern tid använts inom skadeståndsrätten.
För att kunna förstå varför ett sådant begrepp använts måste något om hur skadestånd fungerar noteras. Typiskt sett krävs det för att en person ska behöva betala skadestånd att personen orsakat skadan uppsåtligen eller genom vårdslöshet som är synonymt med oaktsamhet.
Att avgöra om någon har varit oaktsam är ofta mycket svårt. Utgångspunkten för bedömningen kan vara hur en aktsam person skulle ha agerat i fallet. Det är här som den gode familjefadern kommer in i bilden. Tillämpningen av Bonus Pater Familias inom skadeståndsrätten utgick nämligen ifrån att det teoretiseras kring hur den gode familjefadern skulle ha gjort i en viss situation. Om en person agerat i enlighet med vad som förväntas från den aktsamme gode familjefadern anses personen inte ha agerat vårdslöst. På så sätt kan Bonus Pater Familias användas som en typ av måttstock för vad som skall anses vårdslöst eller inte.
Bonus Pater Familias som begrepp används i princip inte längre inom juridiken, men frågan som begreppet sökte svar på återstår och präglar många olika situationer inom juridiken. Frågan aktualiseras då domstolen behöver få svar på: Vad är ett normalt aktsamt tillvägagångssätt, reaktion eller handling i ett visst fall?
Nuförtiden är många situationer reglerade av lagar, föreskrifter och förordningar, varvid dessa normer tillämpas snarare än Bonus Pater Familias. Exempelvis är det enklare att bedöma om vårdslöshet föreligger vid en trafikolycka genom att bedöma om personen iakttog regeln om stopplikt, än att utreda om personen körde bilen på samma sätt som en aktsam god familjefader hade gjort i situationen.
Jag avslutar med ett aktsamhetscitat från Hill Street Blues: ”Let’s be careful out there!”

AGNETA GUSTAFSSON

Läs mer

Juridik från A till Ö: Om juridiska begrepp på bokstaven D

Artikel. Dolus
Inom juridiken finns en mängd olika lagar som brukar delas in i olika rättsområden, till exempel avtalsrätt, köprätt, fastighetsrätt, familjerätt och skadeståndsrätt. Straffrätten avser gärningar som statsmakten vill förhindra, det vill säga brott och deras påföljder såsom fängelse, böter eller villkorlig dom.
För att kunna döma någon för ett straffrättsligt brott är det viktigt att utreda om personen har begått gärningen uppsåtligen. Med uppsåt menas att personen som begått brottet ska ha förstått vad personen gjort och handlat med vilja. Inom juridiken används ibland det latinska begreppet dolus som en synonym för uppsåt.
Har personen inte haft uppsåt att utföra den brottsliga gärningen kan personen inte heller bli dömd för ett uppsåtligt brott, till exempel mord. Om det är ett så kallat oaktsamhetsbrott, till exempel vållande till annans död, krävs inte uppsåt utan istället krävs att personen varit oaktsam, ett begrepp jag beskrivit i förra krönikan om culpa. Se härom www.nywa.nu eller www.bilobostad.se.
Skillnaden mellan ett oaktsamhetsbrott och ett uppsåtligt brott kan förklaras genom följande exempel. Pelle och Olle är på väg hem från krogen en kväll. Pelle blir arg på Olle och knuffar in Olle i en lyktstolpe, varpå Olle skadar sig. I en sådan situation har Pelle haft vilja att skada Olle och kan därför anses ha haft uppsåt med sin handling, varför han skulle kunna bli dömd för misshandel.
Hade Pelle istället haft för avsikt att skoja med sin vän Olle när han knuffade honom mot en snödriva men Olle ramlade in en lyktstolpe och skadade sig, hade Pelle inte haft vilja att skada Olle. I det fallet kan Pelle istället ha gjort sig skyldig till vållande till kroppsskada, det vill säga Pelle har varit oaktsam i sitt agerande.