måndag 22 april
Jubilerande antikexperter
Foto: SVT

Jubilerande antikexperter

16 januari, 2019

Artikel. Årets upplaga av Antikrundan på SVT tjuvstartade den 10 januari med en tillbakablick på tidigare säsonger, men nu på torsdag drar det igång på allvar.
– Det är inte bara ett program om konst och antikviteter, säger experten Bo Knutsson som var en av initativtagarna till programmet för 30 år sedan.

Det var 1989 som det första avsnittet av Antikrundan sändes. I och med den nya säsongen är programmet nu upp i sin trettionde säsong. Konceptet, där ett antal antikvitetsexperter besöker olika orter för att värdera föremål som allmänheten tar med sig, är bevisligen lyckat, något som både tittarsiffror – uppemot två miljoner – och programmets långa existens skvallrar om. Det blir aldrig gammalt med antikviteter i de svenska hemmen.
Det är mycket som har förändrats under dessa 30 år, berättar Bo Knutsson, som var en av initiativtagarna till programmet 1989. Det gäller såväl programmets popularitet som människors kunskaper om antikviteter och deras inredningsvanor.
– Folks intresse har ökat under åren, men också kunskapen. För 30 år sedan fanns inget program som handlade om antikviteter och konst. Efter ett par år var vi uppe i en halv miljon tittare, sedan ökade det i stötar till en miljon, 1,5 miljoner och två miljoner, och nu ligger vi på kring 1,7 miljoner. Våra tittare är ett tvärsnitt av befolkningen, och vi har många tittare även bland grupper som annars inte brukar ha tid att se på tv, till exempel småbarnsföräldrar, säger Bo Knutsson.

Framgångsreceptet
Vad framgångsreceptet och populariteten består i Bo har sina teorier kring.
– Ett: att det är ett intressant objekt, två: att det är en intressant person som vi kan föra en dialog med och som kan berätta något om föremålet, och tre: överraskningen när priset avslöjas i slutet.
Såväl Bo som många av de som kommer med föremål säger att det eventuella värdet inte är det viktigaste – ”Många av föremålen har inget pengavärde men kan ha ett stort affektionsvärde”, enligt Bo. Ändå är det något lockande med tanken på att egentligen vem som helst kan ha en värdefull klenod hemma bland sina vardagsföremål eller undanstoppad på vinden.
– Det är inte bara ett program om konst och antikviteter, utan om föremål. Vi har hela tiden föremål runt omkring oss – äter man frukost har man ett glas och en tallrik – och alla föremål har sin historia. Man har fått, ärvt eller köpt dem eller de har en historia med familjen.

Är sig själva
En annan viktig del i programmet är människorna som medverkar, både de som har med sig föremål och Bo och de andra experterna som inte bara lär oss saker om objekten utan smittar tittarna med sin entusiasm. Många tittare har just sin favoritexpert.
– Vi är oss själva i tv:n. Det man ser är hur vi är i verkligheten, poängterar Bo, som blir särskilt entusiastisk över fina föremål inom måleri, skulptur, glaskonst och konsthantverk, de områden han är expert på.
Skillnader och likheter
Det är inte alltid programmet gör ett stopp i den norra halvan av Sverige, men i somras var man i Umeå för tredje gången då Väven fick agera inspelningsplats den 24 augusti. Bo berättar att även om olika regioner har sina särdrag skiljer sig utbudet i stort inte alltför mycket åt oavsett var i Sverige man befinner sig.
– Vi från södra Sverige tycker det är fantastiskt med det fina trävirket i norra Sverige, både kvaliteten på själva träet och hantverket. Annars, rent generellt, är föremålen spridda över hela landet. När vi skulle besöka Kiruna var det en del av oss som trodde att vi bara skulle få se samekonst och skulpturer av Nils Nilsson Skum, men där det dök upp en litografi av Picasso, en av de finaste vi sett.
Hur är intresset för antikviteter bland den yngre generationen?
– Det är en annan typ av samlare idag. För 30 år sedan kunde någon samla på till exempel tennstop och ha 50 stycken. Idag samlar många inte på samma sätt utan inreder sina hem med objekten, som ett sätt att leva. Oavsett om det är en 70-talsfåtölj eller en möbel från 1600-talet är det bruksföremål som vi kan använda. En annan förändring är att då bostäderna blivit dyrare har vi inte ett rum med bara samlingar, utan vi måste leva i rummen också. Ett stort skåp kan vara svårt att ha plats för, men små dekorativa möbler kan man alltid hitta plats för. En annan skillnad mot förr är att inredningstrender sprider sig väldigt snabbt idag, och det över hela världen.
Har du något särskilt minne som sticker ut lite extra från dessa 30 år?
– Det finns många. Både personer och objekt. Förra gången vi var i Umeå var det en man som ärvt en samling glas, då fick jag ståpäls medan jag tog fram det ena efter det andra. En annan gång var för några år sedan i Karlskrona, en graalvas i första upplaga av Vicke Lindstrand. Mannen som kom med den tänkte att den kunde vara värd ett par tusen men den värderades till 400 000 kronor.
Till sist: vem är nördigast, eller mest insnöad på ett visst område, av er experter?
– Min fru säjer att vi alla är precis lika nördiga. När vi gör programmet är det inspelning en dag, och nästa dag är det flytt till nästa stad. De som jobbar med programmet säger att ”normala” människor tar det lugnt mellan inspelningarna, men vi har fullt upp och stannar hela tiden vid kyrkor och museer.

PETER ÖBERG

Läs mer