onsdag 16 januari
Bilar från A till Ö: CGV blev Charron – men utan Charron

Bilar från A till Ö: CGV blev Charron – men utan Charron

12 december, 2018

Artikel. Fernand Charron (1866–1928) tyckte om när det gick fort framåt. Han
var framgångsrik både som tävlingscyklist och som racerförare. Dessutom hann han vara inblandad i flera av de franska bilmärken som förekom under 1900-talets första årtionden.

Charron tävlade för det franska märket Panhard & Levassor. Det gjorde också Léonce Girardot och Carl Voigt. År 1901 började de tre racerförarna bygga egna bilar i företaget Automobiles Charron, Girardot et Voigt SA (”Charrons, Girardots och Voigts automobiler AB”). Bokstäverna SA är förkortning av société anonyme, som ordagrant översatt blir ”anonymt sällskap”. Förkortningen innebär förstås inte att företag med ”SA” i namnet ville förbli okända. Det var en juridisk term som betydde att den som ägde aktier i ett sådant bolag inte hade någon skyldighet att redovisa detta – hen fick vara anonym. Det bilmärke som Charron, Girardot och Voigt byggde fick namnet CGV (begynnelsebokstäverna i de tre grundarnas efternamn).

Blev brittiskt bolag
år 1906 lämnade både Girardot och Voigt företaget, som då bytte namn till Automobiles Charron, Ltd. Eftersom automobiles är ett ord som förekommer i franskan kan man tro att även detta var ett franskt företagsnamn. De sista bokstäverna i namnet, Ltd, är dock en förkortning av det engelska ordet limited, som betyder ”begränsad”. Att detta inkluderas i ett företagsnamn betyder att det är fråga om en företagsform som innebär att bolagets ägare har ett begränsat ekonomiskt ansvar. Företagsformen motsvarar i flera avseenden det som i Sverige kallas aktiebolag. Charrons, Girardots och Voigts företag hade alltså inte bara bytt namn utan också ägare. Det nya bolaget hade sitt säte i London. Fabriken fanns fortfarande i Frankrike, men mycket tyder på att Charron inte längre hade särskilt mycket att säga till om i det företag som bar hans namn.
Den 20 april 1907 gifte han sig med Jeanne Clément. Hon var dotter till Adolphe Clément, grundaren av bilmärket Clément (senare Clément-Bayard). Mindre än en månad efter vigseln omkom Jeannes bror, racerföraren Albert Clément, när han tränade inför 1907 års franska Grand Prix. Adolphe Clément bad då Fernand Charron överta Alberts arbete som föreståndare för Clément-fabriken, vilket Charron accepterade.

Problematiska partnerskap
Det verkar dock som om Charrons relation till Clément (både den äldre och den yngre) försämrades med åren. År 1911 tog båda slut. Charron sade upp sig som fabriksföreståndare. Och samma år avslutades även äktenskapet med Clément den yngre.
Eftersom Charron (personen) inte längre hade kontroll över Charron (företaget) bestämde han sig för att starta ett helt nytt bilmärke. Med hjälp av kapital från franska företaget Compagnie Générale d’Électricité (”allmänna elektricitetsföretaget”), startade han 1911 bilmärket Alda. Det sägs att namnet var resultatet av en tävling i vilken det vinnande namnförslaget löd Ah! La délicieuse automobile! (på svenska ungefär ”Åh! Den förtjusande automobilen”), vilket förkortades ALDA. Släktskapet med Charron syntes framför allt på att även Alda hade kylaren bakom motorn, vilket gav motorhuven dess karakteristiska form.
Alda-fabriken låg i Puteaux utanför Paris, på rue Ampère. Denna gata var uppkallad efter fysikern André-Marie Ampère, vars efternamn också är enhet för elektrisk ström. Den elektriska kopplingen ter sig särskilt lämplig med tanke på att Compagnie Générale d’Électricité (CGE) var delägare. Detta företag skulle för övrigt på fyrtiotalet komma att tillverka ett elbilsmärke vid namn CGE (dock inte i fabriken på Ampère-gatan).
För bilmärket Charron gick det bra även utan Charron. Förutom de dyrare modellerna byggde man också den populära lilla bil som kallades Charronnette (diminutiv av ”Charron”) och som under första världskriget användes av den franska armén. Det brittiska bolaget tillverkade förresten inte bara en fransk Charron. Företaget hade nämligen under kriget köpt aktiemajoriteten i W. S. Laycock, Ltd. Denna firma, som grundades 1884 av William Samuel Laycock, tillverkade tågtillbehör i staden Sheffield. I Charrons ägo blev W. S. Laycock också biltillverkare. Men bilmärket Charron-Laycock hade förutom namnet och ägaren ingenting gemensamt med franska Charron. Den franska Charron-bilen importerades till Storbritannien, vilket fick till följd att två av de bilmärken som 1920-talets brittiska bilköpare kunde välja mellan var Charron och Charron-Laycock.

FREDRIK ANDERSSON

Läs mer