tisdag 19 februari
För förskönande omskrivningar

För förskönande omskrivningar

3 oktober, 2018

Krönika. Benny ger mig en del alternativ i veckans fråga. Jag kan nappa på tråden om recensions- och åsiktsproblematiken, eller möjligtvis välja gråtspåret? Båda frågorna är ganska komplexa om ni frågar mig, särskilt den andra, eftersom det finns så många olika typer av gråt och dessutom massor av anledningar till att göra det, varav glädje motsägelsefullt nog är en. Så, den mastiga passningen tänker jag fokusera på en annan vecka.
Därför blir ämnet den här gången recensioner, vilket jag vill hävda inte är den enklaste saken här i världen att leverera, även om du råkar ha det som jobb.

Jag somnade på en teaterföreställning en gång i min ungdom, på gamla Folkets Hus (uppe på balkongen för övrigt) vilket alltid är pinsamt såklart men den gången extra olyckligt eftersom jag var utsänd från Västerbottens Folkblad för att ge min åsikt om uppsättningen. Minns att jag sammanfattade den som ”magisk” i rubriken – även om adjektivet ”drömsk” nog hade legat närmare sanningen.
Det är under alla omständigheter omöjligt att vara helt objektiv och svårt att ens vara ärlig alla gånger, även om man håller sig vaken. Det underlättar om man förstår det, precis som Dr Phil säger: ”Du kan inte förändra det du inte erkänner hos dig själv.”
Passar vi oss inte noga kommer såväl den professionella recensionen som våra uttalanden på parmiddagen (eller i flödet på Facebook) enbart att återspegla våra fördomar, våra känslor inför till exempel en upphovsmakare, snarare än det aktuella verket – vare sig utfallet blir positivt eller negativt. Ibland tycker vi att någonting är uruselt enbart för att gruppen, författaren eller programledaren inte faller oss i smaken.
Det här fenomenet har vi sett massor av exempel på under sommarens plågsamma valkampanj. Alla partiledare säger i princip samma sak, ofta exakt samma sak, men vi lyckas ändå ogilla de flesta av dem och favorisera blott en eller två. (Som om det skulle finnas några politiska partier som faktiskt förespråkar LÄNGRE vårdköer!?)
Lika vanligt, men mycket mer sympatiskt, är det omvända. Vår förmåga att söka skydda avsändare vi gillar. Då kan det lätt dyka upp eufemismer, med andra ord ”förskönande omskrivningar”. Små, vita lögner designade att skydda dem vi gillar eller håller på, som tyvärr brukar vara ganska genomskinliga.
Som en fotbollsforward som jobbar stenhårt men misslyckas med det mesta i övrigt, hen beskrivs gärna som ”rivig”. Rivig är nog det sämsta positiva epitet en fotbollsspelare kan få. Det betyder egentligen ”hårdför, energifylld men i praktiken hopplös”.
Du kan se det när en juste kollega på jobbet benämns mot utomstående som detaljfokuserad istället för superjobbig, eller hos en blinddate som främst förklaras vara ”social” eller ”superjuste”.
En frisyr kan få vara ”kreativ”, en blommig skjorta ”festlig” och en maträtt ”utmanande”.
Till den här kategorin av mildrande uttryck hör nog även citatet ”en film som berör”, som du tycker att du hör med överdriven regelbundenhet på P1. Det låter som ett godkännande av regissören och/eller ambitionen, men som ett ganska svalt omdöme om den aktuella produktionen, inte sant?
Samma sak när folk frågar mig om du är lika rolig i verkligheten som i vår gemensamma kolumn, och jag försöker svara vänligt men ändå ärligt när jag säger:
”Benny ... han är som en radio. Han sänder hela tiden.”
Ett finkänsligt sätt att säga att du pratar en hel del. I princip hela tiden faktiskt. Som en radio.
Undrar vad du säger om mig? Att jag är en bra lyssnare?

Benny: Förra helgen var det Umeå Fashion Week – på svenska ”Umeås modevecka” för er som får eksem av anglofieringen av språket. Det är ett trevligt inslag i kalendern, men vi skulle definitivt kunna ha ännu roligare. Vilka ”veckor” eller weekends saknas i UÅ? Kattveckor? Spelmissbrukshelgen? Vad?
NICKLAS BERGLUND

Läs mer

Juridik från A till Ö: Om juridiska begrepp på bokstaven D

Artikel. Dolus
Inom juridiken finns en mängd olika lagar som brukar delas in i olika rättsområden, till exempel avtalsrätt, köprätt, fastighetsrätt, familjerätt och skadeståndsrätt. Straffrätten avser gärningar som statsmakten vill förhindra, det vill säga brott och deras påföljder såsom fängelse, böter eller villkorlig dom.
För att kunna döma någon för ett straffrättsligt brott är det viktigt att utreda om personen har begått gärningen uppsåtligen. Med uppsåt menas att personen som begått brottet ska ha förstått vad personen gjort och handlat med vilja. Inom juridiken används ibland det latinska begreppet dolus som en synonym för uppsåt.
Har personen inte haft uppsåt att utföra den brottsliga gärningen kan personen inte heller bli dömd för ett uppsåtligt brott, till exempel mord. Om det är ett så kallat oaktsamhetsbrott, till exempel vållande till annans död, krävs inte uppsåt utan istället krävs att personen varit oaktsam, ett begrepp jag beskrivit i förra krönikan om culpa. Se härom www.nywa.nu eller www.bilobostad.se.
Skillnaden mellan ett oaktsamhetsbrott och ett uppsåtligt brott kan förklaras genom följande exempel. Pelle och Olle är på väg hem från krogen en kväll. Pelle blir arg på Olle och knuffar in Olle i en lyktstolpe, varpå Olle skadar sig. I en sådan situation har Pelle haft vilja att skada Olle och kan därför anses ha haft uppsåt med sin handling, varför han skulle kunna bli dömd för misshandel.
Hade Pelle istället haft för avsikt att skoja med sin vän Olle när han knuffade honom mot en snödriva men Olle ramlade in en lyktstolpe och skadade sig, hade Pelle inte haft vilja att skada Olle. I det fallet kan Pelle istället ha gjort sig skyldig till vållande till kroppsskada, det vill säga Pelle har varit oaktsam i sitt agerande.